Ballerinan och uppfinnaren 2016

Äventyr Komedi Animerat
Frankrike
89 MIN
Engelska
Ballerinan och uppfinnaren poster

Synopsis

Felicia är en föräldralös flicka med en passion i livet: att dansa! Tillsammans med kamraten Victor, som vill bli en stor uppfinnare, kommer hon på en makalös plan för att fly från barnhemmet och ge sig ut på äventyr mot Paris. Nu måste Felicia kämpa som aldrig förr för att visa att hon har vad som krävs för att bli prima ballerina på Operan i Paris.
Ditt betyg
3.0 av 18 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Leap!
Biopremiär
29 september 2017
DVD-premiär
29 januari 2018
Språk
Engelska
Land
Frankrike
Distributör
Njutafilms
Åldersgräns
11 år
Längd

Recensent

Annika Andersson

23 september 2017 | 10:00

Som att se en lång önskedröm gå i uppfyllelse

Föräldralösa Felicie är ostoppbar, nästan som Pippi Långstrump, i sin strävan att bli ballerina på operahuset i 1800-talets Paris. Den animerade barnfilmen är vacker, välgjord och underhållande – en fransk Askunge-saga kryddat med amerikanskt ”self-made”-ideal.
Animerade barnfilmen ”Ballerinan och Uppfinnaren” börjar med en imponerande kamerasvepning över ett soligt, böljande landskap, fram till en slottsliknande stenbyggnad. En flicka i lappade kläder hoppar ut på taket med orden ”Hej då, barnhemmet!” vilket ger oss en omedelbar skjuts in i berättelsen; en föräldralös flickas äventyrsresa när hon ger sig ut i världen för att följa sina drömmar!

Rymningsförsöket misslyckas dock, eftersom det är uppställning på gården samtidigt, och föreståndaren upptäcker att Felicie, som flickan heter, fattas. Han skickar hennes bästa kompis och bundsförvant Victor att leta reda på henne, och denne vet exakt vart hon är, för hon har uppenbarligen försökt rymma förut. Det slutar med kökstjänstgöring för de båda, som Felicie använder till att öva på sina dansrörelser.

Hennes högsta dröm är nämligen att bli ballerina, så när Victor visar henne en bild på operahuset i Paris vet hon genast att det är dit hon vill åka! Men Victor har också drömmar, och hans högsta önskan är att bli uppfinnare. När de så gör ett rymningsförsök tillsammans, lyckas de äntligen ta sig till Paris för att förverkliga sina drömmar, vilket visar sig lättare sagt än gjort, åtminstone till en början... för hela filmen är som att se en önskedröm gå i uppfyllelse, bit för bit, med endast små, lättövervunna motgångar emellanåt.

Felicie är ostoppbar, nästan som Pippi Långstrump, i jakten på att få det hon vill! Det är en sorts Askunge-saga kryddat med amerikanskt ”self-made”-ideal, och dialogen är mycket riktigt pepprad med kommentarer som ”vi får aldrig svika våra drömmar”. Eftersom Felicies passion är så äkta, mjuknar även hennes hårdaste motståndare och blir till hennes hjälpredor på vägen mot framgångarna. Låter det som en lång rad klichéer? Absolut, men det hindrar inte en liten tår i de mest sentimentala ögonblicken, även från en kritisk vuxen som mig.

Åtminstone historiemässigt finns en del att kritisera. Handlingen är satt i 1800-talets Frankrike, när Eiffeltornet håller på att byggas, och Frihetsgudinnan görs redo att skeppas iväg till Amerika. Vuxna i publiken kan kanske bli lite irriterade över faktamissar som denna – Frihetsgudinnan hade redan invigts i New Yorks hamn när Eiffeltornet började konstrueras, om det inte var kopian som skymtade i bakgrunden? Olika epokers klädstilar blandas också ihop, som att protagonisten springer runt i 1800-talets Paris med hipstershorts över trikåer. Dessutom - spoiler-alert - blir det dans-off på slutet till modern popmusik...

Vuxna kan säkert roa sig med, alternativt reta upp sig på, att hitta fler historiska fel, medan de unga tjejerna i mellanåren, de tweenies som filmen riktar sig mot, nog snarare dras med i Felicies spännande äventyr. Jag såg filmen på en pressvisning bland andra vuxna, och tyckte det var synd att det inte fanns några barns reaktioner att tjuvlyssna på, för jag är verkligen nyfiken på vad de skulle ha tyckt.

I stället försöker jag föreställa mig hur jag själv skulle ha reagerat som 10-åring. Filmen har alla ingredienser för succé; det är lite synd om protagonisten, som är missförstådd av dumma vuxna, men hon har en lojal, snygg, snäll och rolig kille vid sin sida som tycks göra allt för henne, och får henne att skratta när hon är ledsen. Hon bevisar snabbt för världen att hon inte bara kan, utan även är den bästa i hela Frankrike på sin passion - genom att lära sig dansa balett på bara en dag (!).

Själv älskade jag balett som barn, så den här filmen hade hamnat högt på listan. Dansscenerna är vackra, välgjorda och underhållande, liksom animeringen i övrigt. Att återge mänskliga rörelser och få rätt tyngd i gången har länge varit problematiskt i animationer, men just med dans visade den här filmen upp fördelarna istället, både för att få upp tempot i ett rörelsemönster, eller att sakta ner det för att visa ett imponerande hopp i slowmotion.

Jag tyckte mycket om ”Ballerinan och Uppfinnaren”, men mitt vuxna jag hade nog uppskattat lite mer realism ändå, både vad gäller historiska fakta och Felicies danskarriär, för att få högsta betyg. Men för unga tjejer och killar som gillar balett är den ett måste!
| 23 september 2017 10:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (2)
2
Jag tyckte filmen var bra, men röstskådespelarna på svenska (varenda en) borde välja en annan karriär än skådespel för animationsfilmer. Denna dubbningen var rösterna känslolösa och bara läste rakt av på papper vad de ska säga. Deras glädje, sorg, upphetsning och övriga känslor existerade inte. Det är så himla pinsamt att de blev valda att låna ut sina röster till filmen, eller är det bara en urkass regissör som använde första tagningarna till filmen? Men i alla fall till nästa projekt hoppas jag att de väljer några med talang och utbildning istället för slumpmässig plock från Hannah Montana-liknande projekt från Disney Channel.
Läs mer
4
En underbar liten saga fantastiskt snyggt animerad. Den är lätt att förutsäga även om filmen balanserar på rätt sida om stereotypgränsen. Men med charmigt minspel och passionerade karaktärer kommer man långt. 11-åriga dottern älskade filmen, även jag. Hade det inte varit för att manusförfattarna fått hjärnsläpp och låter filmens bad guy gå totalt bananas absolut i slutet så hade det blivit full pott. Men 4/5 får detta lyckopiller som är bästa animerade filmen jag sett sen Råttatouille.
Läs mer