Bambi 1942

Historien är gammeldags, traditionsenlig sådan. Rådjuret Bambi föds som skogens prins och lär sig stapplande med hjälp av kaninen Stampe (inte helt logiskt kanske) att gå, prata och bekanta sig med skogens alla djur och växter. För varje årstid växer Bambi allt mer och lär sig om livet, inklusive dess faror som den onda människan och träffar slutligen den stora kärleken.

Det är simpelt men fungerar som den enkla berättelse den är. Och det bör tilläggas att den är gjord långt innan barnfilmer började flirta hejvilt med vuxna. Att målgruppen är barn är det ingen tvekan om men ändå grips man tag, om inte för den enorma nostalgin och fantastiskt detaljrika och vackert hanritade animationen.

Letar man högt tempo får man dock leta vidare. Här tar man god tid på sig och låter karaktärer och scenarior utveckla sig i sin egen takt. Det är långsamt men finstilt och mycket stämningsfullt. Och humorn är om än barnsligt naiv samtidigt otroligt söt.

Bambi själv, med sin nyfikna uppsyn, är ju en av Disneys raraste figurer. Det finns egentligen inte så mycket karaktär bakom, utan filmen handlar om ett djurs uppväxt och utveckling genom årstiderna. Det är stundtals snudd på naturfilm men det finns ändå en egen berättelse och stil.

Det finns även små charmiga historier-i-historien som det elegant skrapas på utan att ta för stort utrymme. Kaninen Stampes attitydproblem och den blyga skunken som mest vill lukta som en blomma. Personliga favoriten är den ensamma, kärleksföraktande ugglan och hans musikalnummer av raseri när vårkänslorna trycker på omkring honom.

Visst finns här lite väl övertydliga moralkakor och förlegade könsroller. Modersrollerna är ständigt vist lärande och kärleksfulla medan fäderna nästan helt frånvarande. När våra hjältar ska charmas av motsvarande honor är de fnittriga våp med putande munnar och ögonfransar större sorten. Men det är fortfarande oskyldigt och handlar trots allt om djurens mystiska värld.

Komponerad av snärjande, körsångstung orkestermusik är "Bambi" en bedårande klassiker som kräver sitt tålamod men levererar den charm och känsla endast de gamla Disneyfavoriterna kan erbjuda. Och den berömda "snyftscenen" är än idag en av de bästa som gjorts. Försök se den med ett öga torrt. En film med ett stort hjärta.