Barefoot Gen 1983

Mori Masakis film, löst baserad på en mangaserie, skildrar ett Japan under andra världskriget en kort tid innan bomberna föll över Hiroshima och Nagasaki. Ett krigsbrott som krävde hundratusentals liv och blev ett världsligt trauma. ”Barefoot Gen” är alla dessa människors berättelse. Alla de vars liv förintades på bara några sekunder. 

En vanlig dag tar sin början i bröderna Gen och Shinjis liv. Japan har gått in i andra världskriget men tycks med all säkerhet gå en fatal förlust till mötes. Dagarna är en kamp för överlevnad fyllda av hunger och desperation där flyglarmen sliter sönder nätterna medan bombplanen sakta glider över himlen med eld och död i sin last. 

Masakis inledande scen sätter stämningen utan några som helst skrupler. Ett samvetslöst berättande som ändå med största varsamhet skildrar det fruktansvärda som skulle komma att ske. Animeringen är tidsenlig, sådär enkel och detaljfattig som vi 80-talister minns från barndomen. Till och med röstbesättandet är skränigt äkta där pojkarna skriker och väsnas som bröder gör. Allt för att skapa en trovärdig stämning. 

Det är med andra ord med en nästan naiv oskulldsfullhet men samtidigt ett otroligt förmänskligande som livet skildras. En där drömmar samsas med hopp och farhågor inför det ounvikliga faktum att morgondagen kanske aldrig kommer. Det är inte svårt att tänka sig att livet faktiskt kunde varit såhär för många av Hiroshimas invånare. Något som gör det hela så mycket tyngre att ta in.

Historien är visserligen ett barns men en där den vuxna verkligheten gör sig vidrigt påmind utan att fega för det obehagliga, skrämmande eller sorgliga. Att se två små krabater ryckas ur sin barndom  på det sättet gör ont men ”Barefoot Gen” är en film som inte vältrar i varken smärta eller sorg. Den bara berättar vad vi redan vet och vad än fler borde veta. Den 6 augusti 1945 faller så bomben ”Little Boy”. Scenen är skakande för att inte säga helvetisk. Den skräck som karaktärerna känner bland elden, rasmassorna och döden, vibrerar ända in i själen och skulle kunna krama tårar ur en sten.

”Barefoot Gen” är tveklöst en av de starkaste filmerna som någonsin gjorts. Inte nödvändigtvis för sin berättarstil, sitt manus eller animeringen utan för att den kompromisslöst står upp för människan. Det är en stark historia som förtjänar ett varningens finger om barn ska sitta med men en som är väl värd eller snarare borde ha en plats bland filmklassikerna. Detta är film med ett budskap, ett syfte. En film med hjärta.