Beck - Ett nytt liv 2021
Synopsis
Den 43:e filmen i serien om Martin Beck. En kropp hittas i vattnet nära Liljeholmen. Kroppen tillhör en 39-årig dansk medborgare med gediget brottsregister och som var medlem i en ökänd dansk knarkliga. Ska Beckgruppen få ett gängkrig på halsen? Martin Beck är tillbaka till hela Beck-gruppens glädje. Martins dotter Inger är inte lika nöjd, men får acceptera sin pappas beslut att börja jobba.
Info
Originaltitel
Beck - Ett nytt liv (Beck 43)
Digitalpremiär
25 december 2021
Språk
Svenska, Norska
Land
Sverige
Distributör
C More
Längd
En snyggt iscensatt mordutredning
Filmen "Ett nytt liv" kickar igång säsong åtta i filmserien om Sveriges förmodligen mest älskade filmpolis Martin Beck. Allt är som vanligt när det välbekanta utredargänget ska lösa mordfall nummer 43 i ordningen.
Det sparas inte på krutet i inledningen på den här kapitlet i den enormt populära serien om kommissarie Martin Beck. Det sparkar igång med ett brutalt mord. Sedan kastas vi rakt in i utredningen och mer action. Den inom svensk kriminalfilm vanligtvis höga dosen snack hålls första halvtimmen minimal till förmån för drivigt berättande. Tonen är hård och kort. Replikerna sitter snärtigt och med rejält eftertryck. Man fylls av hopp att den tonen ska hålla i sig filmen igenom.
Kriminalfallet är väl uppbyggt med oväntade vändningar och farliga situationer längs vägen mot finalen. Det börjar med att en död kropp hittas. Den avlidne hade ett digert brottsregister. Snart börjar man misstänka att ett företag som sysslar med IT-support egentligen har en helt annan typ av agenda. Givetvis leder utredningen till något mycket större och tyngre än väntat. Fallet har personlig karaktär för en av poliserna och det är som bekant de fallen som serien lägger ner sig mest för att ge emotionell kraft till. "Ett nytt liv" är inget undantag.
Efter den lovande inledningen infinner sig dock den i serien sedvanliga lunken med lika delar brottsutredning och skildring av karaktärernas privatliv. Samtidigt som man tar sig an gängverksamhet så testar Oskar på att hitta kärleken på Tinder och Josef är kär i någon han inte borde vara kär i. Det känns mellanmjölk igen, men ärligt talat är den mellanmjölk som "Beck"-serien serverar väldigt trivsam. Det finns en väl fångad vardagskänsla över atmosfären som gör att jag ständigt återvänder för att få mer av den. Faktum är att den här filmen är en av de bästa i serien på att göra polisernas vardagsliv intressant och hitta den varmt naturliga tonen i de scenerna. Den enda riktigt negativa anmärkningen som jag har är att finalen är i lamaste laget trots förutsättningar till att skapa rejäl nerv just i den.
En stor anledning till att jag gillar "Beck"-serien är det stabila skådespelet från alla framför kameran. De som är speciellt värda att nämna här är för det första Jennie Silfverhjelm som nu har växt in i rollen som gruppledaren Alex Beijer och gett den fler mänskliga nyanser. Den bästa är dock Martin Wallström som tagit över rollen som hårding i serien. Det har behövts en sådan sedan Mikael Persbrandt lämnade serien och sin roll som den ikoniska Gunvald Larsson. Wallströms Josef Eriksson är inte lika vass men han är tuff nog att spetsa mellanmjölksglaset med starkare innehåll. Det är han som i den här filmen får de hårda replikerna att leverera främst i förhörsrummet. Hårdare förhör än här har vi inte sett i serien sedan Gunvald röjde loss. Värd att nämna är också Jonas Karlsson som stjäl varenda scen som han är med i som dryg chef. Bland gästskådespelarna briljerar Simon Sears ("Shorta") som brutalt iskall skurk.
Fotot hittar den rätta nordic noirkänslan. Panoreringarna över ett nattligt Stockholm i elegant ljussättning hör till i seriens senare säsonger och det är lika snyggt gjort här. Kameran står aldrig stilla utan är i ständig glidning även när scenen utspelar sig i ett enda rum. Visuellt sett är det här väldigt polerat till skillnad från den smutsigare tonen med skakig handkamera i de två första säsongerna eller den iskallt stålgrå i den tredje. Den atmosfäriskt elektriska musiken matchar perfekt känslan i elegansen. Känslan blir närmast klinisk. Det som tillför en råhet är de realistiska ljudeffekterna i våldsscenerna. När en kula träffar en kropp så känns det brutalt. Man hör hur kött och ben slits sönder.
Den här 43:e filmen i serien ger fansen det de vill ha och det känns som om den är gjord enbart med just den ambitionen. Det är gott nog. Att hålla den höga klass som den här filmen visar upp efter tjugofyra år av massiv produktion förtjänar respekt. Den här filmens intrig bäddar dessutom lovande för fortsättningen på säsongen.
Kriminalfallet är väl uppbyggt med oväntade vändningar och farliga situationer längs vägen mot finalen. Det börjar med att en död kropp hittas. Den avlidne hade ett digert brottsregister. Snart börjar man misstänka att ett företag som sysslar med IT-support egentligen har en helt annan typ av agenda. Givetvis leder utredningen till något mycket större och tyngre än väntat. Fallet har personlig karaktär för en av poliserna och det är som bekant de fallen som serien lägger ner sig mest för att ge emotionell kraft till. "Ett nytt liv" är inget undantag.
Efter den lovande inledningen infinner sig dock den i serien sedvanliga lunken med lika delar brottsutredning och skildring av karaktärernas privatliv. Samtidigt som man tar sig an gängverksamhet så testar Oskar på att hitta kärleken på Tinder och Josef är kär i någon han inte borde vara kär i. Det känns mellanmjölk igen, men ärligt talat är den mellanmjölk som "Beck"-serien serverar väldigt trivsam. Det finns en väl fångad vardagskänsla över atmosfären som gör att jag ständigt återvänder för att få mer av den. Faktum är att den här filmen är en av de bästa i serien på att göra polisernas vardagsliv intressant och hitta den varmt naturliga tonen i de scenerna. Den enda riktigt negativa anmärkningen som jag har är att finalen är i lamaste laget trots förutsättningar till att skapa rejäl nerv just i den.
En stor anledning till att jag gillar "Beck"-serien är det stabila skådespelet från alla framför kameran. De som är speciellt värda att nämna här är för det första Jennie Silfverhjelm som nu har växt in i rollen som gruppledaren Alex Beijer och gett den fler mänskliga nyanser. Den bästa är dock Martin Wallström som tagit över rollen som hårding i serien. Det har behövts en sådan sedan Mikael Persbrandt lämnade serien och sin roll som den ikoniska Gunvald Larsson. Wallströms Josef Eriksson är inte lika vass men han är tuff nog att spetsa mellanmjölksglaset med starkare innehåll. Det är han som i den här filmen får de hårda replikerna att leverera främst i förhörsrummet. Hårdare förhör än här har vi inte sett i serien sedan Gunvald röjde loss. Värd att nämna är också Jonas Karlsson som stjäl varenda scen som han är med i som dryg chef. Bland gästskådespelarna briljerar Simon Sears ("Shorta") som brutalt iskall skurk.
Fotot hittar den rätta nordic noirkänslan. Panoreringarna över ett nattligt Stockholm i elegant ljussättning hör till i seriens senare säsonger och det är lika snyggt gjort här. Kameran står aldrig stilla utan är i ständig glidning även när scenen utspelar sig i ett enda rum. Visuellt sett är det här väldigt polerat till skillnad från den smutsigare tonen med skakig handkamera i de två första säsongerna eller den iskallt stålgrå i den tredje. Den atmosfäriskt elektriska musiken matchar perfekt känslan i elegansen. Känslan blir närmast klinisk. Det som tillför en råhet är de realistiska ljudeffekterna i våldsscenerna. När en kula träffar en kropp så känns det brutalt. Man hör hur kött och ben slits sönder.
Den här 43:e filmen i serien ger fansen det de vill ha och det känns som om den är gjord enbart med just den ambitionen. Det är gott nog. Att hålla den höga klass som den här filmen visar upp efter tjugofyra år av massiv produktion förtjänar respekt. Den här filmens intrig bäddar dessutom lovande för fortsättningen på säsongen.
Fler recensioner: