Beck - Den förlorade sonen 2021
Synopsis
Ett käkben hittas i mitt ute i skogen. När resten av kroppen hittas visar det sig att den alldeles nyligen är flyttad och tillhör Viktor Eklund, försvunnen sedan fem år. Martin Beck höll i utredningen om försvinnandet, men Alex tycker att den är ovanligt tunn och inte lik Martins vanliga arbete. Men Martin är väldigt förtegen och ovillig att prata om fallet. Det är mycket som inte stämmer.
Info
Originaltitel
Beck - Den förlorade sonen (Beck 42)
DVD-premiär
29 mars 2021
Digitalpremiär
5 februari 2021
Språk
Svenska
Land
Sverige
Distributör
C More
Åldersgräns
15 år
Längd
Familjedrama med förlorad potential
Alla verkar ha skelett i garderoben i "Den förlorade sonen", inte minst Martin Beck. Ett gammalt fall kommer upp till ytan medan han kämpar mot en envis hjärntumör. Filmen växlar mellan ointressant och rentav korkad, men har också sina höjdpunkter.
Boom. Den nya Beckfilmen börjar med ett brutalt mord. En ung kille mitt i ett raseriutbrott blir tystad med en spade i fejset. Av vem? Det är ett mysterium som kommer ta ett bra tag att lösa.
Först fem år senare hittas kvarlevorna av pojken, Victor, som visar sig vara son till en framgångsrik författarinna. En grabb som verkar ha håvat in pengar från sin rika mamma och umgåtts i fel kretsar. Men varför ville någon ta hans liv? Parallellt med mordfallet utvecklas ett andra mysterium. Alex Beijer noterar att Martin Beck utredde Viktors försvinnande fem år tidigare. Förundersökningen kom ingenvart, den lades ner och den tunna mappen väcker många frågetecken.
Martin Beck själv är ovillig att prata om sitt gamla fall. Fast vem kan klandra honom? Tajmingen kunde inte ha varit sämre. En tumör växer i hjärnan och måste opereras bort. Beck står inför ett svårt dilemma: en riskfylld operation - eller ett halvår kvar att leva. Det är tunga scener som borde beröra många trogna Beck-tittare. Tyvärr skyndar regissören Lisa Ohlin förbi dem lite väl fort, utan att inse att det är den viktigaste storyn i "Den förlorade sonen".
Samtidigt blir man glatt överraskad när de hittar svenska skådespelare som ännu inte har medverkat i en Beckfilm. De har trots allt rullat sedan 90-talet. Den här gången är det Carina Lidbom (japp, Sunes mamma) som dyker upp som självhjälpsguru, som dränker sina sorger i en lyxig villa och bär på mörka hemligheter.
Amed Bozan ("Kalifat") som småbusen Leon förtjänar också att omnämnas som en av de bättre skådespelarna i den här filmserien på sistone. Han höjer flera scener med sin rollfigur, en oförutsägbar fifflare med egen agenda.
Och som den där traditionella överraskningen efter "Kalle Ankas jul" sitter alla förstås och väntar på scenen med grannen. Denna gång bjuder Ingvar Hirdwall på en höjdpunkt som kan få hardcore-fans att gapa eller jubla. Ett kul ögonblick som höjer en annars dystert medioker Beckfilm.
Men som så ofta i Beckfilmerna tappar man snart intresset för att följa själva polisarbetet. Att gissa mördaren är inte helt svårt. Ett otippat avslöjande mot slutet känns så korkat och malplacerat att man blir arg. Har någon ens läst det här manuset innan det godkändes och gick till inspelning?
Först fem år senare hittas kvarlevorna av pojken, Victor, som visar sig vara son till en framgångsrik författarinna. En grabb som verkar ha håvat in pengar från sin rika mamma och umgåtts i fel kretsar. Men varför ville någon ta hans liv? Parallellt med mordfallet utvecklas ett andra mysterium. Alex Beijer noterar att Martin Beck utredde Viktors försvinnande fem år tidigare. Förundersökningen kom ingenvart, den lades ner och den tunna mappen väcker många frågetecken.
Martin Beck själv är ovillig att prata om sitt gamla fall. Fast vem kan klandra honom? Tajmingen kunde inte ha varit sämre. En tumör växer i hjärnan och måste opereras bort. Beck står inför ett svårt dilemma: en riskfylld operation - eller ett halvår kvar att leva. Det är tunga scener som borde beröra många trogna Beck-tittare. Tyvärr skyndar regissören Lisa Ohlin förbi dem lite väl fort, utan att inse att det är den viktigaste storyn i "Den förlorade sonen".
Samtidigt blir man glatt överraskad när de hittar svenska skådespelare som ännu inte har medverkat i en Beckfilm. De har trots allt rullat sedan 90-talet. Den här gången är det Carina Lidbom (japp, Sunes mamma) som dyker upp som självhjälpsguru, som dränker sina sorger i en lyxig villa och bär på mörka hemligheter.
Amed Bozan ("Kalifat") som småbusen Leon förtjänar också att omnämnas som en av de bättre skådespelarna i den här filmserien på sistone. Han höjer flera scener med sin rollfigur, en oförutsägbar fifflare med egen agenda.
Och som den där traditionella överraskningen efter "Kalle Ankas jul" sitter alla förstås och väntar på scenen med grannen. Denna gång bjuder Ingvar Hirdwall på en höjdpunkt som kan få hardcore-fans att gapa eller jubla. Ett kul ögonblick som höjer en annars dystert medioker Beckfilm.
Men som så ofta i Beckfilmerna tappar man snart intresset för att följa själva polisarbetet. Att gissa mördaren är inte helt svårt. Ett otippat avslöjande mot slutet känns så korkat och malplacerat att man blir arg. Har någon ens läst det här manuset innan det godkändes och gick till inspelning?
Hade filmen fokuserat mer på Becks sjukdom och mindre på något framkrystat familjedrama, hade det kunnat bli riktigt sevärt. Speciellt med tanke på ovissheten kring Peter Habers framtid som Martin Beck - det byggs upp som att detta mycket väl kan bli hans sista film. I skrivande stund är det klart att fyra nya Beckfilmer spelas in 2021, men om Haber kan övertalas för ännu en omgång - det får framtiden utvisa.
| 2 februari 2021 17:00 |