Beck - Skarpt läge 2006

Sommaren är räddad. De viktiga männen i kostymer har bestämt sig för att belöna världen med åtta nya filmer om den muttrande kommissarien Martin Beck och hans evige vapenbroder Gunvald Larsson. I en tid där Wallander-filmer produceras som om det inte vore någon morgondag och filmerna om Van Veeteren fyller ut de polislösa biotablåluckorna kryddar man alltså det svenska filmutbudet med ännu fler dammiga gamla poliser, det är bara att tacka och ta emot.

I ”Skarpt Läge” är temat hustrumisshandel. Efter att den brutalt misshandlade Monika lyckats smyga ut ur familjens radhus med barnen mitt i natten hittar sotarna liket av en död man inrullat i en matta i hemmet. Polisen hittar blod i köket som kopplar Monika till fallet och Beck-gänget tar upp jakten på den försvunna kvinnan och hennes två söner som verkar ha gått under jorden. Man får tag på den kvinnojour som gömmer familjen men Monikas rädsla är inte över och hon litar inte på polisen då hennes största skräck gömmer sig inom poliskåren. Hustrumisshandel som begrepp hamnar under luppen då man både försöker utreda brotten och vad som egentligen kan få en man att vilja skada den han borde älska. Samtidigt tar Gunvald i smyg kontakt med sin bortglömda syster (Elisabeth Carlsson) efter att av en slump ha snubblat över familjens mörka hemlighet. Polisduons samarbete sätts plötsligt på spel då Gunvalds familjetrubbel slår honom ur balans och saker och ting blir inte bättre då Martin tvingas flytta ihop med sin nackskyddsförsedde alkoholist till granne (Ingvar Hirdwall) på grund av stambyte i lägenheten.

Filmen har regisserats av Vinterviken-regissören Harald Hamrell som nyligen belönades med tv-priset Kristallen för den populära SVT-serien ”Om Stig Petrés hemlighet”. Hamrell är inte direkt ny på området utan har en lång rad av Beckfilmer bakom sig, däribland en av de mest populära filmerna i serien, ”Sista Vittnet” som kom för fyra år sen.

Man kan undra, vad det är som gör att vi svenskar år efter år släpar oss till biograferna för att se dessa slitna slentrianmässiga polisfilmerna med samma gamla skådespelare. Man kan undra ifall denna film kommer bli ett undantag. Det tvivlar jag på. ”Skarpt Läge” har i princip allt det där som en bra Beck-film i dagsläget bör ha. Den har dragna puffror, vardagsproblem, Ingvar Hirdwall, Stockholmsmiljöer, svordomar, alkohol, onda brottslingar och framför allt har den Mikael Persbrandt. För det blir mycket Gunvald för pengarna. Gunvald Larsson och hans familjeproblem hamnar i så stort fokus att man egentligen borde döpt om filmen till ”Larsson – Skarpt Läge”. Men det är verkligen inget problem. Persbrandt är van att stå i centrum och hans karaktär går tveklöst hem i stugorna. Och det går inte att förneka att ingen annan kan glida in i en lägenhet med pistolen i händerna på samma sätt som Mikael Persbrandt. Ingen annan kan spela över och komma undan så snyggt med det. Ingen annan fyller ut sin rock och kostym med lika mycket pondus. Wallander och Van Veeteren, släng er i väggen!

Visst är det förutsägbart, så långt ifrån uttryck som ”nyskapande” som man kan komma och tröttsamt klassiskt. Historien griper aldrig riktigt tag och den härliga mystiken från många av de tidigare filmerna saknas då man redan i ett tidigt skede känner till vilka som är skurkar. Men Beck-filmerna står ändå för något positivt inom svensk film, det vill säga action på svenska villkor. För i Martin Becks värld fungerar det faktiskt att svära, springa och dra pistoler utan att det framkallar varken fnysningar eller felplacerade skrattanfall. Man har hittat balansen mellan godkänt skådespeleri, humor, vardag och spänning som gör att det går att ta till sig och tro på historien och i ”Skarpt Läge” fungerar det riktigt bra. Man får det man betalar för, en snyggt genomförd polisfilm, med lite ljummen spänning, mycket Persbrandt och även en liten gnutta hämnd. Det bästa av allt är dock att Beck anno 2006 kommer i en utgåva helt fri från klumpigt dubbade tyskar.