Beck - Vägs ände 2016
Synopsis
Tre brutala mord sker i ett hus i en stillsam förort. Offren är en före detta polis, hans fru och deras 10-årige son. Beckgruppen tar sig an fallet och upptäcker att det finns ett dolt säkerhetsrum i offrets villa, med bland annat stulna vapen.
Info
Originaltitel
Beck - Vägs ände (Beck 33)
DVD-premiär
23 maj 2016
Digitalpremiär
4 mars 2016
Språk
Svenska
Land
Sverige
Distributör
Nordisk Film
Åldersgräns
15 år
Längd
Vid vägs ände somnar vi
Tiden flyger i väg när man har ”roligt”: avsnitt tre av fyra i vårens Beck-säsong med titeln ”Vägs ände” är redan här, och visst känns det som att vägen tagit slut. Det finns inget mer nu – en tom återvändsgränd.
Att skriva en originell, rolig och underhållande recension på denna tv-film känns som ett mer omöjligt uppdrag än Ethan Hunt någonsin stått inför. Även om det är den i tv-sammanhang erfarne regissören Jörgen Bergmark denna gång ("Fjällbackamorden" & "Arne Dahl") är resultatet avsevärt mycket sämre än tidigare avsnitt. Ingredienserna är dessutom samma samma samma som vi redan matats med.
~ snark ~
Beck och hans team får i uppgift att utreda tre brutala mord i en förort - det visar sig att offren är en före detta polis, hans fru och deras 10-årige son. När deras villa undersöks visar det sig att det finns ett dolt skyddsrum med bland annat stulna vapen. I vapensamlingen hittas fingeravtryck från en tidigare kriminell som var inblandad i ett värdetransportrån för fyra år sedan, varpå han sköt sina medbrottslingar och stack med 6,3 miljoner kronor. Inte helt oväntat är det många insyltade från polishuset som inte vill att teamet ska ställa för jobbiga frågor: polischefen Klas Fredén får det en aning svettigt (det här är ingen spoiler för det är så förutsägbart).
Samtidigt pågår Becks familje/föräldra-följetong i bakgrunden och fortsätter denna gång med temat skilsmässa och separation. Steinar har dessutom skjutproblem som ju också blir en snaskig metafor i skilsmässosammanhang!
~ snark ~
Humorn i form av norska Steinar är ju någorlunda underhållande plus att vi ju tycker om Beck och hans team för att vi har en relation till dem – men i övrigt är dessa 90 minuter tv-film en ren och skär plåga att ta sig igenom. Manusförfattaren har sett alldeles för många amerikanska tv-serier och jag köper inte att polisen i Sverige pratar så här svengelskt (till exempel ”spelade inte spelet snyggt”) och en dialog som i övrigt känns så extremt ansträngd och framtvingad att det är värre än Freddy Kreugers sax-händer på svarta tavlan.
Droppen som definitivt fick bägaren att rinna över är Becks förbannelse: Dessa evinnerliga över-axeln-bilder i de aldrig sinande förhörsscenerna behöver en vitamininjektion i form av nyskapande för att upprätthålla publikens intresse.
~ snark ~
Scenerna med Beck och stänkargrannen är ju ofta kul: Denna gång får vi komma under skinnet på grannen som står och myser med sitt glas och deklarerar att staten inte ska lägga sig i hur man vill att spegelbilden ska se ut de sista åren i livet. En pro-steroider-hållning som lättar upp även den tråkigaste tv-film – oavsett vad man tycker i frågan själv. Men det är ju också den enda solglimten i det sämsta Beck-avsnittet för säsongen. Det går inte komma bort från det faktum att det här är berättande för publik som har ohälsosamt låga krav – till och med för en TV-kväll.
"Vägs ände" har ett sömnigt och faktiskt kolossalt dåligt manus med taskig regi och överspelande skådespelare. Jag siar att läkare snart kommer att rekommendera avsnittet som hjälpmedel vid sömnsvårigheter. Alternativt som uppåttjack vid depressioner då det går att skoja sönder hela upplevelsen på grund av dess tafflighet.
| 3 mars 2016 23:45 |