Being 17 2016

Kärlek börjar med bråk brukar vuxna avförda barn och ungdomars bråk och tjafs med. I detta fall är det mer välriktade slag som gäller. Tonåriga klasskamraterna Damien (Kacey Mottet Klein) och Thomas (Corentin Fila) relation inleds med att den senare fäller krokben under en lektion och snart börjar Damien använda den självförsvarsteknik grannen lärt honom. Det blir våldsamt.

Den bittra fejden sätts dock på sin spets när Damiens mamma (Sandrine Kiberlain) erbjuder Thomas att bo hos dem när hans egen mamma är på sjukhus. Sakta men säker tinar känslorna mellan de unga, osäkra killarna och en vänskap - kanske mer - utvecklas.

Ofta är det lätt att känna av när en äldre regissör försöker göra film om ungdomar. Språk, beteende och personlighetsdrag känns inte sällan konstlade. Det är därför en större överraskning att den 73-årige André Téchiné gör det så bra, i sin 23:e spelfilm dessutom. Han har ju dock stor draghjälp från medmanusförfattaren Céline Sciamma (”Girlhood”, ”Tomboy”).

De två huvudpersonernas trevande nyfikenhet gentemot varandra känns helt trovärdig och kampen mellan att upprätthålla en machoattityd och våga öppna sig inför någon likaså. Spelet hjälper lång väg. Både Mottet Klein (”Syster”, ”Gainsbourg”) och debutanten Fila underspelar perfekt även om det inte går att ta ögonen från den ljuvliga Kiberlain i varje scen hon medverkar i.

Det är en finstämd, rörande film som vägrar något fack - det är varken någon banal växa-upp- eller komma-ut-film, utan ett starkt drama om mänsklig åtrå och begär. Som Damien själv uttrycker det i en scen: ”Jag vet inte om jag är intresserad av killar eller bara dig”. Tillsammans med landskapsbilderna på de franska Pyrenéerna är det så vackert att man enkelt förlåter det lite banala slutet.