Bekännelser om killar, kyssar och katter 2008

Fjortonåriga Georgia befinner sig i det härliga, farliga gränslandet mellan barndom och vuxenliv, där det känns som att varje liten finne, en envis mamma eller klassens bitch kan förstöra alla framtidsutsikter till ett lyckligt liv. Som om det inte räckte med att hon och hennes kompisar är helt vanliga tjejer som knappt ens kysst någon, faller de pladask för tvillingarna McDreamy, nyinflyttade till deras område.

"Bekännelser om killar, kyssar & katter" är en ljuvlig liten film om tonårens alla problem, stora som små, och så frågan som kvinnor tampats med i årtusenden - hur ska man förstå killar?

Från Bridget Jones hemland kommer nu den eviga singeln i tonårsversion. Självklart är filmen baserad på en roman skriven i dagboksform. Men det fungerar, förvånansvärt bra dessutom, för medan Renée Zellweger mest var pinsam att se på och kanske snäppet patetisk i sina mormorskallingar, är det betydligt roligare att se en ung tonåring tampas med liknande problem.

Vare sig du ser tillbaks på tonåren med ett leende, eller befinner dig mitt i eländet, kommer "Bekännelser" att bringa fram både skratt och tårar. Den kanske inte hittar dig den perfekta balklänningen eller ger ett enda vettigt råd hur du fångar klassens snyggo, men den har en viktig sanning att beräta och det är att du duger som du är.

Som feelgoodfilm följer den såklart genrens regel nummer ett: allt löser sig till slut till det bästa. Trots den vetskapen blir resan dit ett rent nöje, särskilt när man blir allt mer förälskad i Georgia Nicolson i rollen som Georgia Groome för varje ny scen. Gurinder "Skruva den som Beckham" har dessutom fyllt manuset med smarta oneliners, nästan i "Juno"-klass (men mer uthärdliga, tack och lov). Så även om man inte känner igen sig i de brittiska tonårstjejernas vardagsångest lär man bli riktigt underhållen. Jag vet att jag blev det.