Belle 2021

I modern tid känns det nästan som att många av oss lever lika mycket på internet och sociala medier som i det verkliga livet. Ibland kan nätet och alla dess möjligheter vara en fantastisk tillgång, men det finns helt klart baksidor av det ständiga informationsflödet, anonymiteten och alla till synes fläckfria liv som är redo att jämföra sitt eget med.

 

I "Belle", den senaste filmen av den japanska regissören Mamoru Hosoda ("Vargbarnen", "Miraï, min lillasyster") är det sociala mediet U det stora heta - en virtuell värld där du kan börja om på nytt och vara den du vill. Här möter vi den blyga skolflickan Suzu, som varit olycklig och ett tomt skal av sig själv sedan hennes mamma dog för några år sedan. När hon startar ett konto på plattformen vågar hon väcka liv i sin passion för sång och musik igen - och blir snabbt ett musikaliskt stjärnskott kallad Belle, dock utan att hennes omvärld vet om det.

 

När ett odjur dyker upp på en av hennes konserter och skapar kaos blir hela U och inte minst Suzu nyfiken på vem som egentligen gömmer sig bakom den ohyggliga ytan och vilka mörka hemligheter det bär på. Kanske är det en lika sårad själ som henne själv?

 

Det som följer är ett musikaliskt äventyr där premissen från den gamla franska sagan "Skönheten och odjuret" av Jeanne-Marie Leprince de Beaumont (och en hel del inspiration från Disney-filmen från 1991) är snyggt invävd i en nutida berättelse om sociala medier och dess för- och nackdelar, sorg och hur svårt det kan vara att vara tonåring i en ständigt uppkopplad värld. När inte den vackra virtuella världen målas upp får vi följa vardagen hos en trasig individ som inte vågar vara sig själv i den verkliga världen och istället söker svar på sina grubblerier genom sången och relationen med odjuret.

 

Ibland kan händelseförloppet bli lite rörigt och den virtuella och den verkliga världen brottas ibland om utrymmet i berättelsen, men i slutändan är det en oerhört fin modern saga vi får följa med på. Precis som i många av Mamoru Hosodas tidigare filmer och andra framgångsrika animerade filmer från Japan kan uttrycket stundtals bli en aning överdrivet på ett orealistiskt sätt så att jag nästan skrynklar ihop mig i biostolen, men minst lika ofta leder de uppskruvade tilltagen till känslomässiga fullträffar. 

 

Filmens mest gripande scener kretsar precis som i den västerländska inspirationskällan kring många av de riktigt fina sångerna, framförda av Kaho Nakamura (flera av sångerna är komponerade av svenska Ludvig Forssell, som gjort musik till spel som "Death Stranding" och "Metal Gear Solid V: The Phantom Pain). I en av filmens sista mäktiga musikalnummer och emotionella slutklämmar ryste jag i hela kroppen. Det här är helt klart en film som ska ses på IMAX eller en så stor skärm som möjligt med bästa möjliga ljud.

 

Det visuella är även det minst lika slående i "Belle", där både den realistiskt och lunkande vardagen målas upp lika effektfullt och fint som den färgglada explosionen som den virtuella är. Jag kan tycka att en del karaktärer är ganska fult designade, nästan så att det blir töntigt, men när resten av ensemblén är så välgjord gör det inte så mycket.

 

"Belle" är en fin och snygg allegori om att de sociala medierna kan vara minst lika svåra att navigera i som i det verkliga livet, samtidigt som den aldrig moraliserar eller pekar finger på de fördelar som finns att hämta på nätet. Med en vacker estetik, ett fint budskap som förmedlas med fingertoppskänsla (trots stundtals överdrivna uttryck) och starka musikalnummer som knyter ihop säcken är "Belle" en riktigt stark modern saga.