Bettie Page 2006

Året är 1955 och i en tidningsbutik står män i prydliga kostymer och tittar på tidningar dekorerade med utvikningsbrudar. En man vågar tigga till sig något ovanligt och innehavaren plockar försiktigt och diskret fram en speciell utgåva med bondage med Bettie Page. Då drar mannen fram polislegitimation och arresterar innehavaren för att han säljer oanständig litteratur. Fler i tidens anda är skapare av pronografi av ondo för det vet alla att de förleder ungdomar till pornografiberoende vilket i slutändan leder till självmord, mord och psykoser…

Filmen "Bettie Page" lovar och svär att de ska ge oss den hela och sanna historien om Bettie Page, den ökända och kultförklarade pinuppan. De ljuger.

Vi får se Bettie Page som ung i den lilla småstaden, det snabbspolas genom hennes bröllop och lika snabba flykt från äktenskapet vidare till hennes försök till modellkarriär. Hon blir utsatt för övergrepp, börjar vika ut sig och får allt mer vågade saker att styra ut sig i och verkar inte tycka att det är speciellt konstigt. Hon ser det mer som en utklädnad att styra ut sig i korsett och läderstövlar beväpnad med piska och med dagens mått mätt är det inte så vågat alls.

Det hela är naivt på samma sätt som Marilyn Monroes egenskrivna självbiografi och inte speciellt djupgående. Inledningsvis försöker filmen visa att Bettie Page minsann var en intelligent flicka. Men eftersom jag aldrig tidigare stött på en film där huvudpersonen får säga så lite reduceras hon snabbt till att bli den där glatt leende flickan som slänger av sig kläderna. Ingen sprudlande personlighet kommer fram i filmen, men samtidigt ingen cynism eller bitterhet. Möjligen då att hon får en aning dåligt samvete för att hon syndar som den goda kristna flicka hon är. Fotograferna behandlar Bettie Page som en tillgiven hundvalp och nästan klappar henne på huvudet om hon poserar vågar. Och hon blir mer och mer ett objekt än människa.

”När hon är naken ser hon inte naken ut” sa fotografen Bunny Yeger om henne. Och det är en av de få känslor lyckas förmedla. För alla som nånsin sett ett foto med Bettie Page vet att hon tycktes fullständigt bekväm utan en tråd på kroppen. Och skådespelerskan Gretchen Mol har onekligen samma skönhet, men inte riktigt samma slående karisma.

Birollerna är det enda som håller mitt vaga intresse vid liv med skådespelare som Lili Taylor, Sarah Paulson och Jared Harris. Och eftersom de pratar bra mycket mer än huvudrollen överskuggas hon fullständigt. I stilen påminner filmen om "Good Night and Good Luck". Svartvit och blandar klipp från förr med nya tagningar. Men till skillnad från den förstnämnda är det plågsamt uppenbart vad som är nytt och gammalt. Det enda man kan säga om Bettie Page efter filmen var att hon var tämligen avdramatiserad när det gäller nakenhet i tider där moralpanik frodades bland hysteriskt pryda människor.

Men i extramaterialet finns ett klipp som heter ”Presenting Bettie Page”. Det är statiskt och illa filmat utan ljud och det visar den riktiga Bettie Page som tar av sig kläderna. För att sedan, innan kameran stängts av, rafsa ihop kläderna och gå därifrån. Det lilla klippet är tusen gånger mer fascinerande än filmen.