Between Two Ferns: The Movie 2019

Först. Har ni inte sett serien på Youtubekanalen Funny or Die, där Galifianakis intervjuar skådespelare och kändisar som Brad Pitt, Charlize Theron, Hillary Clinton, Barack Obama och många fler, då gör ni det nu! Bums. Komisk briljans av detta slag skådas sällan och mitt liv, i alla fall, känns så mycket rikare sedan jag hittade denna kopiösa källa till asgarv.

 

”Between Two Ferns: The Movie” bygger i huvudsak på samma idé som serien innan. Grundtanken och intervjuerna har här broderats ut med en ramhistoria som går ut på att Zach tillsammans med sina närmaste medarbetare ska ge sig ut på en roadtrip genom USA. På vägen ska de intervjua kändisar för att senare leverera 10 avsnitt till den tyranniske studiochefen Will Ferrell, som lovat göra gänget till storstjärnor om de lyckas fullfölja dealen.

 

Detta är väldigt fånigt, men, och ursäkta att jag upprepar mig, så väldigt underhållande. Filmen handlar någonstans, ett par lager under allt det hysteriskt roliga som sprudlar på ytan, om drömmar, lojalitet och att vara sann mot sig själv. Visst, själva roadtrip-intrigen är ganska krystad, men den fyller ändå väl sin funktion och resultatet blir att de många korta mötena får ett trivsamt sammanhang och ett bra flyt framåt.

 

Jag tycker verkligen att regissören Scott Auckerman som tillsammans med Galifianakis skrivit det vassa manuset, har lyckats bra med att motivera skapandet av denna långfilm. Vi lär oss möjligen inget nytt, och mycket är extremt larvigt, men vi får skratta gott i åttio härliga minuter och det är verkligen inte fy skam.

 

Givetvis är allt fejk, Galifianakis spelar en fejkvariant av sig själv, Ferrell likaså och även om intervjuoffren är sig själva, känner de till premissen. Vilket inte alls tar bort underhållningsvärdet. I ”Between Two Ferns: The Movie” får vi bland annat se Matthew McConaughey, Brie Larson, Paul Rudd, Tiffany Haddish, Keanu Reeves och David Letterman förolämpas å det grövsta. Kanske borde jag behärska min glädje, men helt ärligt är det en tveklös fröjd att se dessa stora stjärnor bemötas av Galifianakis fullständiga respektlöshet och jag skrattar så jag nästan kissar på mig. Han är så otroligt träffsäker i sina kommentarer och ansiktsuttryck, och låter pinsamma tystnader tala, länge, så där som Ricky Gervais så briljant gjorde i första ”the Office”. Kändiseliten är med på noterna trots att det är grovt, rätt elakt och under bältet vid flertalet tillfällen, varför det heller aldrig går över gränsen. Jag blir generad ofta under filmen, men känner mig samtidigt ovanligt bekväm som åskådare. Detta är narr med samtycke vuxna människor emellan, och då är det mesta också tillåtet.

 

Ska du bara se en endaste komedi på Netflix i höst beordrar jag dig att se denna. Och stäng för Guds skull inte av innan eftertexterna rullat klart. Enjoy.