Bieffekterna 2016

De tre studenterna Rebecca, Erik och Julia forskar tillsammans vid Lunds Universitet. De är på brinken till att upptäcka en ny metod för att få celler att åldras långsammare när de får reda på att Erik har drabbats av cancer och inte har lång tid kvar att leva. När det står klart att ingen läkare kan hjälpa Erik, skyndar de på forskningsprocessen i desperation för att kunna rädda Erik. Genom att ta stora risker lyckas de nå nya framsteg i sin forskning och utvecklar tillslut ett serum som kan hjälpa honom, men serumet ger oväntade bieffekter som istället kommer att leda till helt nya problem.

”Bieffekterna” är en blandning mellan domedagsinspirerade virusfilmer som framhäver det potentiella hotet av forskningens framsteg och klassiska superhjältefilmer. Forskarsnillet Julia ställs inför samvetskvalet att töja på de etiska gränserna för att rädda sin kärlek, vilket föga förvånande leder till oväntade konsekvenser och resultatet blir en super-pojkvän i klass med Stålmannen. Denna blandning skapar en unik handling som närmast påminner om Josh Tranks "Chronicle" som golvade kritikerna för några år sedan. Bieffekterna ger inte riktigt samma effekt, men visar ändå att även svenska filmskapare kan.

Kärnan i ”Bieffekterna” är att handlingen känns ganska trovärdig. Inte för att jag tror att vi är nära att utveckla ett superhjälteserum, utan för att den svenska miljön och de igenkännbara karaktärerna skapar en familjär stämning. Skådespelarinsatserna hjälper till att förhöja denna stämning, sällan känns lågbudgetfilmer så trovärdiga. Speciellt Sara Redlaff övertygar som det tredje hjulet i kompisskaran.

Filmen imponerar som sagt, men det märks ändå tydligt att detta är en debutfilm med låg budget. Avsaknaden av storslagna specialeffekter är förstås väntat, men känns ändå mer påtagligt i en sci-fi-film än i andra genrer. Tidigare nämnda "Chronicle" kunde till exempel visa de negativa konsekvenserna som superkrafterna gav upphov till på ett helt annat sätt. Bieffekter är istället en film som inte fokuserar särskilt mycket på just bieffekternas följder, i alla fall inte på ett känslomässigt engagerande sätt. 

Handlingen i filmen är trots sin annorlunda utgångspunkt, stundvis ganska spretig. I början är den lätt att förstå och engagera sig i, men framåt mitten av filmen klämmer man in en vag kärlekstriangel och karaktärernas motiv blir allt mer oförståeliga. Denna tveksamma utveckling gör det svårare att följa handlingen och filmen lever därför inte upp till sin fulla potential.

”Bieffekterna” är, trots några mindre detaljer, en mycket sevärd film och ett klart bevis på att även svenskar kan skapa värdig sci-fi. Jag ser verkligen fram emot att se vad denna duo kan prestera framöver.