Big Bad Wolves 2013

Det är inget att skämmas för om du aldrig sett en israelisk genrefilm. Det kan bero på att det inte fanns några, tills regissörsduon Aharon Keshales och Navot Papushado gjorde skräckisen "Rabies" år 2011. Nu är de tillbaka för att skaka om både den israeliska filmindustrin och resten av världen med "Big Bad Wolves". Något så udda som en komedi med pedofltema, eller tortyrporr med en dos humor.

Den märkliga blandningen funkar förvånansvärt väl. Det är i grund och botten en hämndthriller, som till stora delar utspelar sig i en mörk källare. Storyn tar sin början när en kidnappad flicka hittas brutalt mördad. En hårdför snut är övertygad om att den misstänkte, en lärare som fick släppas i bristen på bevis, är skyldig trots att han tiger som muren. En hämndlysten pappa planerar att ta lagen i egna händer, men tar sig vatten över huvudet när en serie oförutsedda händelser kommer i vägen.

Mer än så vill man inte veta. Överraskningarna längs vägen är en del av njutningen, liksom tonen som växlar mellan lättsam och nagelbitarspännande. Vem är det riktiga monstret i sammanhanget? Temat påminner om llika briljanta amerikanska thrillern "Prisoners", tänk dig den med några skratt för att lätta upp stämningen i den testosteronstinna miljön, utan att det för den skull blir fars och komedi av det hela. Som sagt, det är inte så himla märkligt som det låter...

Filmskaparna känns som den israeliska motsvarigheten till Mårlind & Stein: de kan sin filmhistoria och vet exakt vilka knappar de ska trycka på för att fånga publiken, och vilka rattar de sedan ska skruva på för att presentera något annorlunda och nytt. Jag är redan nyfiken på vad de ska göra framöver. För att vara deras andra långfilm är "Big Bad Wolves" rakt igenom en imponerande snygg och stilig rulle. Det tekniska, som musiken och fotot, sitter säkrare än i många amerikanska filmer.

Skådespelarna hör till några av Israels mest berömda - här finns bland andra Lior Ashkenazi och Shlomo Bar-Aba från Oscarsnominerade "Fotnot" - och "Big Bad Wolves" har redan prisats på landets motsvarighet till Guldbaggen. Det är en frisk fläkt i en filmnation som aldrig sett något liknande. 

Låt dig nu för Guds skull inte avskräckas av att språket är hebreiska. Då riskerar du att missa en av årets tajtaste och mest originella thrillers, av två filmskapare som kan gå hur långt som helst.