Big Eyes 2014

Nu har jag äntligen fått se Tim Burton filmen "Big Eyes" på bio. Det tog lite tid tills jag fick se den eftersom alla biografer i Blekinge utom den i Sölvesborg har valt att inte visa filmen. Nu ska jag med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen. Margaret (Amy Adams) flyr från hemmafrufängelset i sin kvävande förort med sin dotter för att satsa på ett liv som konstnär i San Francisco. Då hon riskerar att förlora vårdnaden om sin dotter blir det ett enkelt beslut att gifta om sig med den charmige och till synes konstnärliga Walter Keane (Christoph Waltz). De målar sida vid sida utan någon större kritikerframgång, men eftersom Walter är ett pr-geni så lyckas de få fart på försäljningen. Margarets målningar med märkliga lätt obehagliga storögda barnmålningar blir snabbt en succé. Det enda kruxet är att Walter tar åt sig äran för Margarets konst. Han gör detta med motiveringen att det inte är någon som vill köpa kvinnokonst. Margaret blir givetvis förtvivlad av att leva i detta förtryck och att inte komma fram som konstnär. Därför inleder hon till slut en rättslig kamp för att vinna upphovsrätten till sina egna målningar. Det var riktigt kul att för variationens skull se en Tim Burton film som inte innehöll några sagoinfluenser eller Johnny Depp och Helena Bonham Carter i vitsminkade ansikten. Jag tycker väldigt mycket om när han gör den typen av filmer också. Det är ju trots allt den typen av filmer och hans karaktäristiska stil som gjort mig till ett Burton fan. Men som sagt så är det kul med lite variation också. Och nu har han gjort något som inte alls liknar den typen av filmer man är van vid att han levererar. Det finns förvisso en hel del väldigt Tim Burton aktiga element under filmens gång. Så man märker direkt att han har regisserat filmen. I filmens inledning så får man bevittna massproduktionen av Margarets målningar på tryckeriet på ett liknande sett som man får se produktionen av Wonka chockladkakor i inledningen av filmen "Charlie and the Chocolate Factory" och förorten som Margaret bör i under filmens början påminner väldigt mycket om förortsmiljön i "Edward Scissorhands". Samt som blir det lite Tim Burton feeling i en scen där Margaret är i ett köpcenter och inbillar sig att hon ser stora ögon som liknar de på hennes målningar på kunderna som är och handlar. Utöver detta är det inte mycket som påminner om en traditionell Burton film. Det vi i stället får ta del av är ett starkt kvinnoporträtt om en kvinna som efter en lång period av förtryck samlar mod och slår tillbaka med rättsliga medel. Så det blir mycket fokus på Margarets kamp för att göra sig fri ifrån sin make och få upphovsrätten till sina målningar. Margaret Keane är starkt porträtterad av Amy Adams som enligt min åsikt borde ha blivit oscarsnominerad för sin insats. Filmen är också ett vackert tidsdokument som på ett träffsäkert vis fångar upp hur stämningen var på 60-talet. "Big Eyes" är en fröjd för ögat rent visuellt med starka färger i stil med de man kan se i Burtons film "Big Fish". Filmen är ljuvligt tonsatt med musik av Danny Elfman och ett par vackra låtar med Lana Del Rey. Detta hjälper också till att bygga upp den vackra stämningen i filmen. Jag kan starkt rekommendera filmen "Big Eyes" till alla oavsett vad man har för åsikt om Tim Burtons tidigare filmer. För den här filmen har som sagt inte så mycket likheter med det han tidigare har gjort och om inte annat så skulle jag vilja rekommendera filmen till alla de där trångsynta människorna som tycker att Burton bara gör en typ av filmer hela tiden. Nu har han gjort något helt annorlunda. Så se den och ge honom en chans att visa sin bredd som regissör. En fyra av fem möjliga får filmen av mig i betyg.