Big Nothing 2006

Charlie (Schwimmer) får kicken nästan omedelbart från sitt nya jobb inom kundsupporten hos ett stort dataföretag. Där hinner han dock träffa sin nya vän Gus (Pegg) som kommer med ett förslag på hur de båda tillsammans kan tjäna stora pengar på utpressning, utan någon risk för påhälsning av Farbror Blå. Gus har nämligen fått tag på en prästs webbhistorik där det är mindre trevliga erotiska sajter han besökt, och genom ett telefonsamtal är bollen i rullning. De nyskolade lurendrejarna får också hjälp av den förföriska Josie att pressa prästen på sina besparingar. Tillsammans har trion sin plan utstuderat in i minsta detalj, hämta pengarna och ut. Allt går inte riktigt som de tänkt sig…

Det "Big Nothing" gör bäst är att den bjuder på varierad humor som kommer i ett rappt och mörkt omslagspapper, där den tar avstamp från inspirationskällor som Coen-bröderna (läs "Fargo") och Tarantino. Även tydliga influenser av den brittiska humorn har följt med och den blandningen må låta lite udda men fungerar väldigt bra, speciellt när det finns många fyndiga alternativ till hur humorn uppstår. Utöver de uppenbara skämten dialogen bjuder på finns det lika mycket att hämta i alla skruvade händelser, och med en ensemble född med komisk tajming fungerar det utmärkt.

David Schwimmer, som kanske är den mest tydliga av "Vänner"-skaran med att bygga humorn kring mimik och kroppsspråk, får stor användning för det även här. Han är grymt skicklig på det och han har också en tendens att kunna se riktigt misärig ut, vilket passar perfekt in i rollen som Charlie, där det snabbt ska fastställas vilken situation han befinner sig. Simon Pegg, som på ganska kort tid nått kultstatus i komedigenren, gör ingen besviken och samspelet med Schwimmer är fläckfritt. Det finns en komisk kemi däremellan som genomsyrar och lyfter filmen.

”Big Nothing” har en egen stil som kryddats med lagom dos experimenterande av bildspråket som hjälper till att sätta filmens egna (lånade) prägel, och som tillsammans med musiken finner en fin symbios som perfekt integrerar med resten av den franskfödde Jean-Baptiste Andreas egenregisserade manus. Detta gör onekligen sitt för stämningen som här tydligt visar på att varken filmmakarna eller jag som publik bör ta filmen på något större allvar, vilket bara gör det ännu roligare.

”Big Nothing” är skamlöst underhållande och det finns ett konstant händelseförlopp vilket gör att när skämten tröttnat av så levereras det så mycket tvistar fram och tillbaka att man aldrig hinner tröttna. Med sitt skruvade manus som är så fullproppat med skämt gör att jag kan ha överseende med att vissa bitar känns lite uttjatade, men helheten visar att "Big Nothing" är en komedi som lyckas med att vara allt annat än just ingenting.