Bilar 3 2017

Så är då den legendariska Blixten McQueen (Owen Wilson) tillbaka på banan i den tredje animerade långfilmen om racerbilarna, redo för nya tävlingar. Den här gången möter han oväntat motstånd i form av nykomlingen Jackson Storm (Armie Hammer), som är den nya generationens super-högteknologiska bil som kan köra i över 300 km i timmen. McQueen är chanslös!

Det gamla gardet försvinner i rask takt från tävlingsbanorna, för att ersättas av de nya superbilarna. McQueens sponsor Sterling (Nathan Fillion) vill pensionera även honom, för att istället använda hans namn för att sälja produkter, men McQueen övertalar honom att få tävla en sista gång. Vinner han ska han få fortsätta tävla, och förlorar han går han med på att pensionera sig och göra reklam.

Det är alltså mycket som står på spel för McQueen! För att komma i form ska han få träna i en av de nya simulerings-anläggningarna som nykomlingarna använder, under överinseende av den yngre tränaren Cruz Ramirez (Cristela Alonzo). Hon är entusiastisk över att få ta sig an McQueen, som hon kallar sitt ”senior-projekt”, vilket gör honom beklämd. Och vad värre är, han förstår sig inte riktigt på simulerings-banan, och träningen urartar snabbt...

Det ser mörkt ut för McQueen, och när inte Ramirez tycks kunna ge honom den hjälp han behöver, bestämmer han sig för att ta saken i egna händer och återvända till sina rötter i landsbygden. Men Ramirez följer med honom, och tillsammans hamnar de i en rad olika äventyr, där de båda två tvingas utmana sina gränser och lära av varandra. Frågan är om det räcker för att McQueen ska lyckas vinna över nykomlingarna?

Samtliga ”Bilar”-filmer har fått övervägande svaga recensioner, främst på grund av deras brist på originalitet. Samtidigt har alla filmerna blivit omåttligt populära hos publiken, och särskilt vad gäller barnfilm får det väl ändå anses vara det viktiga? Även om professionella filmkritiker sett samma handling i olika tappning tusen gånger förr, är den med stor sannolikhet ny för de små barnen. Och varför ändra ett beprövat koncept?

Själv såg jag filmen på en matinéföreställning i New York omgiven av barn i olika åldrar, och det som slog mig mest var att jag inte upplevde att någon av dem skruvade på sig eller blev otåliga, trots längden på filmen. 102 minuter plus den inledande kortfilmen ”Lou”, är trots allt ganska lång tid att sitta still och hålla koncentrationen för de minsta.

Jag passade på att tjuvlyssna lite för att se vilka poänger som gick hem. Att Ramirez kallade McQueen sitt ”Senior-projekt” tyckte barnen var jätteroligt, och likaså att Ramirez körde fast i sanden på en strand, och sa att ”the beach ate me” fick många skratt. Däremot lek med ord som ”Life's a beach and then you drive” fick ingen reaktion, och kommer nog inte gå hem i svensk översättning heller.

Men filmen höll barnens uppmärksamhet även när de inte skrattade, och här kanske man kan filosofera lite över filmens budskap. Att vinna eller försvinna kanske inte är ett överraskande tema i amerikanska filmer, men något förvånande är kanske framställningen av de högteknologiska unga bilarna som själlösa och ignoranta, nästan som en varning eller vädjan till den högteknologiska ungdomen i publiken att inte slänga gamlingarna åt sidan, för de har mycket kvar att lära ut.

Filmen bearbetar generationsskiftena, och en av de första gammelbilarna som inte orkar tävla mot de yngre längre, filosoferar över hur man vet att det är dags att sluta? Det vet man inte, är slutledningen, utan ”the youngsters will tell you”. Men filmen har även ett genusbudskap, som framkommer i den fina, men kanske lite överraskande avslutningen.

Jag måste säga att jag tyckte om den charmiga och fint animerade ”Bilar 3”, men framför allt blev jag imponerad över hur den lyckades hålla publikens fulla uppmärksamhet filmen igenom. Därför tycker jag att den är värd fyra starka stjärnor av fem, i synnerhet eftersom det betyder att den ger de medföljande vuxna gåvan av 102 minuters total avslappning. Se, luta er tillbaka, och njut!