Bill & Ted Face the Music 2020

Oavsett glada eller tuffa tider så behövs filmer som komedierna om Bill och Ted. Speciellt under ett trist år som 2020 så livar den naivt optimistiska duon upp tillvaron. De är tämligen korkade och klantiga men menar väl, och har etablerat en avundsvärd vänskap som numer stått sig genom tre filmer och tre decennier. Men viktigast av allt – de är fortfarande riktigt roliga.
 
Nästan 30 år efter senaste äventyret så kämpar våra hjältar med sköra äktenskap, arbetslöshet och främst med att försöka skriva världens bästa rocklåt som enligt framtiden ska rädda världen. Snart reser de i tiden för att hitta sina framtida jag medan de jagas av en mördarrobot och deras rockälskande döttrar samlar ihop musiklegender till ett band.
 
Som vanligt är det ett enda stort smörgåsbord av galna infall och upptåg när Bill och Ted är i farten, och det är kanske det som gör att filmen fungerar så bra. Såväl stjärnorna som manusförfattarna har i intervjuer berättat hur de velat undvika trendig cynism eller en produkt som endast mjölkar pengar på varumärket. Man har inte kompromissat när det kommer till att behålla såväl karaktärernas personligheter som filmens lättsmälta humor, och det är bara att applådera.
 
Det är inte alltid det fungerar att återgå till så gamla karaktärer (”Dum & dummare 2” var exempelvis sådär som bäst) men den goda nyheten här är att Alex Winter och Keanu Reeves fortfarande är i fin form. Det är självklart kul att se numera actionstjärnan Reeves återvända till komedi men ännu mer imponerar Winter som med undantag för små gästroller inte skådespelat på över  25 år!
 
De är dessutom i gott sällskap. Nya skräckfilmsdrottningen Samara Weaving och Brigette Lundy-Paine (”Atypical”) anammar fint titelfigurernas manér som de lagom puckade döttrarna. William Sadler gör en välkommen comeback som Döden från förra filmen, ”Bill & Teds galna mardrömsresa”, medan Anthony Carrigan (”Barry”, ”Gotham”) är bedårande som roboten Dennis. Här finns också en del tacksamma gästroller även om det är synd att man kastar bort Jayma Mays och Erinn Hayes som missnöjda fruar.
 
Men detta är trots allt Bill och Teds film. Deras karaktäristiska drag sitter fortfarande medan Winter och Reeves får lite extra utrymme att visa upp sina komediska begåvningar. Allt från en inledande, katastrofal konsert på ett bröllop till en obekväm parterapisekvens erbjuder gott om förlösande fniss. De största garven kommer dock när de hälsar på olika versioner av sina framtida jag, där makeup- och effektfolket förtjänar en extra stjärna i kanten.
 
Det är dessutom gott om referenser till tidigare filmer och framför allt musik, som ändå är Bill och Teds passion. Under döttrarnas tidsresa, som liknar första filmen, plockas alla möjliga historiska musiker upp och vi får både en duett mellan Mozart och Jimi Hendrix, samt rapparen Kid Cudi som sig själv. Det är underhållande, kul och charmigt. En film att bli glad av – och mer än så kan man knappast kräva från Bill & Ted.