Black Mass 2015

”Take your shot. But make sure it’s your best, because if I don’t go down, I’ll eat ya.”

Med färgstarka karaktärer som Jack Sparrow, Willy Wonka och The Mad Hatter i bagaget är det ibland lätt att förknippa herr Depp med oerhört teatralt skådespel, överdådiga kostymer och medelmåttigt filmskapande. Att det är samma fenomenala skådespelare som vi sett gestalta Ed Wood, J.M. Barrie och John Dillinger på så vackert vis är ett faktum som ibland tappas bort. I ”Black Mass” är han definitivt tillbaka i den senare kategorin, och gör kanske sin allra vassaste prestation hittills. Han axlar här den ökände Boston-gangstern James ”Whitey” Bulgers mantel och ger sig in ”guns blazing” i varje scen. Stilen, den skräckinjagande blicken och den respektingivande rösten hanterar han med ren briljans. 

Filmen skildrar hur Bulger efter en tid i Alcatraz smutsiga celler återvänder till det Boston som ligger honom så nära hjärtat. Inget har förändrats, det är hans kvarter och på kort tid stiger hans tighta Winter Hill-gäng i graderna. Skillnaden den här gången är att han inleder en ”allians” med FBI och särskilt John Connolly (Joel Edgerton) som han känt sedan barnsben. Tack vare kontakten med Connolly kunde Whitey hålla FBI borta från sitt kriminella imperium, samtidigt som han gav dem information om konkurrenter han ville bli av med. Han var kort sagt en informatör, men valde att själv se det som en sorts lukrativ affärsmöjlighet. Hur hans lillebror – den inflytelserika senatorn Billy Bulger (Benedict Cumberbatch) var involverad i allt detta får vi också en inblick i. 

Likt Scorsese-filmer som ”Goodfellas” och ”The Departed” handlar ”Black Mass” därför till stor del om den obrytbara lojalitet och heder som finns inom gangstervärlden. Det betyder så oerhört mycket, och står över alla andra lagar och regler. Mycket av det som händer i filmen och det centrala upplägget kan spåras tillbaka till ett till synes obetydligt skolgårdsslagsmål, som visar sig vara allt annat än just obetydligt. Adderar man sedan intressanta frågeställningar kring ondska och korruption så får vi vad som jag tycker är en väldigt tankeväckande och intressant film.

Depp och porträttet av Bulger förkroppsligar också komplexiteten inom den tematiken och ger oss en karaktär som verkligen kryper under skinnet på en. Den starka känslan av att han kan explodera vilken sekund som helst gör att man sitter och biter på naglarna under en del sekvenser. En som sticker ut extra mycket är en middagsscen där Whitey har vad som skulle kunna kallas ett Tommy från ”Goodfellas”-moment. Med några få repliker och blickar bygger han upp en stämning som är så tryckt, skrämmande och obekväm att man trycker sig bakåt i biostolen. Det är inte helt lätt att sälja den typen av auktoritet, men det finns inte en enda scen där Depps trovärdighet brister. 

Näst mest spelrum har Joel Edgerton, som också gör en riktigt stark prestation som den allt mer plågade FBI-kontakten. Hans förvandling från färgstark australiensare till infödd Southie-snubbe med växande antal skelett i garderoben är total. Cumberbatch får också en del spännande grejer att sätta tänderna i, och trots att hans dialekt kanske inte sitter lika bra som Depps så är dynamiken mellan bröderna Bulger oändligt fascinerande. Resten av casten har mindre stöttande roller och exempelvis Kevin Bacon, Dakota Johnson, Corey Stoll, Peter Saarsgard och Juno Temple försvinner lika fort som de dök upp. Alla gör någon sorts avtryck och är inte helt bortslösade, men man hade onekligen velat se mer av dem.

”Black Mass” är inte särskilt nyskapande eller exceptionell inom sin genre, men trots det oerhört tilltalande och välgjord på alla sätt. Narrativet som Scott Cooper konstruerar känns stundtals ofärdigt och oslipat, men bitarna är fullkomligt elektriska. Den har med andra ord sina brister, men när gangsters, Boston och 80-tal kombineras på så här kompetent vis kan jag helt enkelt inte annat än kapitulera utan vidare motstånd. Bara perioddetaljerna och doften av Boston gör att jag blir alldeles varm i kroppen, och hur kan man då tacka nej till att hänga lite där med en storspelande Johnny Depp?