Bleed for This 2016

Vinny Pazienza var boxaren som bröt nacken i en bilolycka och tretton månader senare gjorde en osannolik comeback i ringen, trots att läkarna förutspådde att han inte skulle kunna gå igen.

Mer Hollywoodsaga än så blir det knappast, och visst förtjänar Pazienzas historia om orubblig envishet och revanschlusta att berättas – frågan är väl snarare om publiken i ett större perspektiv behöver ännu en boxningsfilm på temat ”mot omöjliga odds”. Berättelsen har som bekant vevats på vita duken otaliga gånger tidigare, från ”Rocky” till ”Cinderella Man”, med små variationer.

Dramaturgin i ”Bleed for This” är mycket riktigt förutsägbar och synlig filmen igenom, och själva boxningssekvenserna framstår i jämförelse med exempelvis ”Creed” som anonyma och tämligen oinspirerade. Man har valt en sorts kompromiss mellan fysisk realism och onaturliga reaktioner där slagskämparna stundtals annonserar att de tar emot smällar som om de vore med i ett avsnitt av ”Läderlappen”  från 1966.

Ändå är ”Bleed for This” en ganska trevlig filmupplevelse. Förklaringen till det stavas Miles Teller och Aaron Eckhart, som båda har gått all-in i sina rolltolkningar av Vinny Pazienza själv och hans halvalkoholiserade tränare Kevin Rooney. Vi pratar fysiska förvandlingsnummer på en nivå som skvallrar om oblyga förhoppningar på Oscarsnomineringar – stilige Eckhart har ersatt sin blonda kalufs med ett föga smickrande kalhygge och förvärvat en ansenlig kalaskula, medan vanligtvis tanige Teller har biffat upp sig till en flexande köttärning i människostorlek. 

Och budskapet går ju inte att ta miste på. Knappt är Pazienza uppe ur sjukhussängen innan han bryskt förkastar sin rullstol och börjar lyfta skrot i källaren. Ge aldrig upp! Den minst sagt otympliga nackställningen gör det obekvämt att hångla och föranleder därför Pazienzas tjej att lämna honom. Ge aldrig upp! Så fort han knystar ett ord om att kunna boxas igen i framtiden blir han idiotförklarad av sin omgivning. Ge aldrig upp! En sådan inställning måste antingen applåderas eller idiotförklaras. Och vi väntar ju alla på den där obligatoriska och spektakulära slutdrabbningen i boxningsringen. 

Miles Teller får Pazienza att framstå som grabben hela dagen – filmskaparna (däribland Martin Scorsese i en producentroll) behöver lyckligtvis inte ta hänsyn till det faktum att boxarens liv efter pensionen har kantats av alkoholism och polisingripanden för bland annat kvinnomisshandel.

Stilpoäng för Ted Levine som en luttrad boxningspromotor som ser ut att ha övervintrat i ett kalkbrott. Även utan den oväntade bonusen klarar sig ”Bleed for This” igenom den sista ronden och vinner betryggande på poäng. Någon spektakulär knockout rör det sig dock inte om som boxningsfilm betraktat – men så är det också fåfängt att hoppas på något i stil med ”Tjuren från Bronx” nuförtiden. Sådana filmer görs helt enkelt inte längre.