Blindspotting 2018

Handlingen är satt i gentrifieringens Oakland, och öppnar med gatuscener filmade i sprakande färger, som visar ett axplock av invånarna. Berättelsen som följer är både våldsam och enormt rolig. Många scener är uppbyggda på Tarantinoeskt vis, med en komisk och underhållande början som vänds till våldsamheter, och där övergångarna är så skickligt gjorda att man inte hänger med i vändningarna, utan skrattar och mår illa på samma gång. Mest kan jag likna filmen vid en både råare och roligare ”Dear White People”.

Den sympatiske Collin (fantastiska Daveed Diggs från ”The Get Down”) blir villkorligt frigiven från fängelset, och har ett år framför sig med bland annat utegångsförbud efter klockan 23. Berättelsen hoppar sen fram till det att bara tre dagar återstår, och han är med sin bardomsvän Miles (Rafael Casal) på ett KWIK WAY-lanseringsparty. Lanseringen består av goody bags med snabbmat och dans på parkeringsplatsen utanför. Det visar ganska bra den värld de lever i, och den visas upp med en stor portion humor.

Collin jobbar som flyttgubbe och efter KWIK WAY-festen måste han köra tillbaka lastbilen. Klockan är snart 23, och han väntar otåligt på att rödljuset ska slå om till grönt, men när det gör det kör han nästan på en man som springer ut på gatan framför honom. Mannen, som liksom Collin är afro-amerikan, stannar till ett ögonblick och ser honom i ögonen, för att sedan fortsätta, men han hinner inte långt innan han blir nedskjuten av en vit polisman. Även de båda får ögonkontakt, innan fler poliser anländer och skriker åt honom att köra iväg. Vad gör man i en sådan situation - ringer polisen för att anmäla dem?

Mycket av komiken kommer just från gentrifieringen (håll i er för ”Scorpio-bowl”- och hipsterparty-scenerna), men även hur det fungerar att vara en vit person (Miles) i en afro-amerikansk kultur, om vita mer eller mindre omedvetna privilegier, och om polisbrutalitet naturligtvis. Kan vara värt att komma ihåg att mängden filmer med teman just runt det sistnämnda, är ett direkt resultat av de uppmärksammade fallen av polisbrutalitet de senaste två åren, eftersom det tar så pass lång tid för en film att bli färdig.

"Blindspotting" är en av de få filmer som premiärvisades på Palm Springs filmfestival, som till största delen visar upp storfilmerna inför Oscars och Golden Globe, där den vann Directors to Watch. Det är också en av de få filmer på Sundance filmfestival, som redan visats på annan festival. Men så är också filmen unik, och i skrivandes stund nominerad till stora jurypriset på Sundance. Ett segertåg på festivalerna runt om i världen kommer garanterat att följa, och "Blindspotting" får full poängpott från mig!