Blowfish 2011

Xiao Zhun är hissvärdinna på ett varuhus i Taiwan som iklädd strikt uniform och hatt har lärt sig att möta kunderna med ett perfekt leende där hon visar sju tänder, men inget tandkött. När hon en dag kommer på sin sambo med en älskarinna reagerar hon på sitt inövade sätt med ett litet leende, till synes orörd. När sambon sover säljer hon dock hans blåsfisk över nätet och sköter leveransen själv. När hon träffar köparen av fisken uppstår ett ordlöst, förlösande passionerat möte. Det visar sig att han också blivit bedragen av sin sambo.

Utan att prata flyttar Xiao Zhun in och antar rollen som Flora, köparens förre detta. I en smålustig lek lär de känna varandra och den mur av sorg, svek och saknad som de har byggt upp kring sina egon raseras bit för bit.

Det är med små medel och uttryck vi lär känna det taiwanesiska truliga paret som i början har hjärtat på ett ställe men den sexuella lusten ständigt närvarande. I takt med att de kommer varandra närmare kan de lägga leken åt sidan och hänge sig fullt ut och ärligt åt varandra. Till slut ler de, och vi i publiken, äkta leenden. Det är på många sätt riktigt sött, men inte på det klichéartade viset, utan snarare på "Amelie från Montmarte"-aktiga sättet.