Bluffen 2007

Lyckan skiner inte särskilt starkt på författaren Clifford Irving. Han har redan hunnit bli medelålders, men har ännu inte lyckats göra sig ett namn i litteraturvärlden. Lätt desperat kommer Irving en dag på en strålande idé – att skriva en biografi om och tillsammans med Howard Hughes, en excentrisk miljardär som under årtionden hållit sig isolerad från omvärlden (”Aviator” handlar om just denne man).

De ansvariga på det av Irving kontaktade bokförlaget blir överförtjusta och snart har Irving fått ett stort ekonomisk förskott i sin hand för att i lugn och ro kunna påbörja intervjuerna med Hughes. Det finns dock en liten hake. Hughes själv har ingen aning om de stundande planerna, vilket alla på förlaget är övertygade om att han har. Samtidigt som dokument förfalskas, människor manipuleras och hemliga uppgifter grävs fram, sliter Irving tillsammans med sin kollega Dick Suskind för att skapa en falsk biografi om Howard Hughes. 

Själv intrigen i denna film är givetvis fängslande i sig, det brukar historier om våghalsiga lurendrejerier vara. Som åskådare sitter man och förundras över ”bedragarnas” påhittighet och fräckhet i de olika, många gånger oväntade, situationerna. Men Hallström lyckas inte bibehålla spänningen genom hela filmen. När han lämnar själva bluffhistorien och ägnar sig istället åt att skildra Irvings privatliv, med alla de problem som det innehöll, blir tempot genast segt och de visade scenerna tråkiga och långdragna.

Trovärdigheten ligger inte på topp denna gång. Jag tänker då inte på själva innehållet. För även om den riktige Irving själv redogör på sin hemsida för på vilka sätt filmen inte överrensstämmer med verkligheten, förstår nog de flesta att filmer som sägs vara baserade på historiska händelser aldrig är helt korrekta rent faktamässigt. Nej, det som jag har i tankarna är att omgivningarna kring själva huvudhistorien inte är övertygande. Det bästa exemplet på detta är den skildrade samhällsmiljön som har försökts göra tidsenlig. ”Bluffen” utspelar sig under 1970-talets början. Men tyvärr får jag aldrig känslan av att befinna mig i detta årtionde när jag ser denna film. Inklippta arkivbilder på marscherande demonstranter, soldater i Vietnamn och president Richard Nixon, ger inte tillräckligt utbyte för att ett decenniums kärna skall kunna fångas och förmedlas.

Förutom själva bluffhistorien, finns det en sak till som är värd att lägga ögonen på. Hallströms skildring av hur en författare skapar sina produkter. I två scener får vi se hur Irving plockar fram många olika enstaka händelser ur sitt liv, blandar om dem och stoppar ner dem i helt andra sammanhang än deras ursprungliga, varpå händelsernas betydelse ändras och ny fiktion skapas. Detta är snyggt gjort och medför att jag själv blir nyfiken på den riktiga Irvings författarskap. Så snart som denna recension är skriven, kommer jag traska iväg till närmaste boklåda för att inhandla boken, som nyligen givits ut på nytt. Förhoppningsvis är den bättre än filmen.