Boktjuven 2013

Liesel (en ung och okänd Sophie Nélisse) blir bortadopterad av sin mamma och kommer för att bo hos Rosa (Emily Watson, "Breaking the Waves") och Hans (Geoffrey Rush, "Pirates of the Caribbean") i Tyskland precis innan Andra Världskriget, år 1938.

Vi får sedan följa med under en bit av hennes uppväxt, från nio års ålder och cirka fem år framåt, och då framför allt hennes vänskap med grannkillen Rudy, hur hennes förhållande till adoptivföräldrarna utvecklas, hur familjen gömmer juden Max i sin källare och hennes förkärlek för böcker.

Som det brukar bli med filmer som utspelar sig under flera år så finns inget direkt fokus på en punkt i "ploten". Titeln siktar in sig på hennes relation till böcker, och visst blir hennes läsande som en röd tråd att följa - från hur hon i början av filmen inte kan tyda bokstäver alls, via hur hon stjäl ett verk från nazisternas bokbål, till hur hon hittar på berättelser i skyddsrummen under bombningarna för att distrahera alla andra från hemskheterna som sker utanför.

Men det är också en film som visar ett stycke vardag under Världskriget ur tyskt perspektiv. Framför allt hur många av tyskarna också led av kriget och inte alls stod på Hitlers sida, utan riskerade livhanken om de sa emot. Den mest nagelbitande episoden i filmen är när familjen gömmer judiska Max i sin källare under en lång tid, hur de riskerar att bli upptäckta, hur Max liv är i fara och hur Liesel så småningom blir hans närmsta vän.

Det är inget direkt fel på "Boktjuven", men filmen har fått bli lite för lång och känns mer som en värmande TV-matiné än ett rafflande biomåste. Boken är skriven för att framför all passa publiken "unga vuxna" och till viss har även filmen hamnat i den genren med sin avsaknad av scener som visar krigets riktigt gastkramande sidor. Det är ett oförargerligt alster, vilket också betyder att det saknas ett visst mått av mod i dess utförande.

Skådespeleriet är starkt framför allt från Rush och Watson. De unga förmågorna klarar sig hyggligt, men deras oerfarenhet lyser ibland igenom. Regissören Brian Percivals meritlista består framför allt av episoder från TV - "Downton Abbey" och "North & South", båda riktigt välgjorda serier, men det är förstås stor skillnad på att göra TV och film - något som märks.

Så ta med tonåringarna för att ge dem en bit Världskrigshistoria som inte är alltför visuellt brutal. Eller se det som en finstämd berättelse ur en ung flickas perspektiv. Förvänta er bara inga stordåd - för några sådana gör "Boktjuven" inte anspråk på att utföra.