The Book of Eli 2010

Vid första scenen verkar "Book of Eli" vara en cool postapokalyptisk saga. Tonen är mörk och fotot är riktigt snyggt - färgerna är nästan helt utblåsta och medan grå aska regnar från himlen får vi se mystiska saker som väcker frågor jag ser fram emot att få svar på under filmens gång.

Men det står ganska snart klart vad det är för budskap filmen vill förmedla och jag vet inte hur det ska gå hem hos en större publik i mestadels ateistiska Sverige. Jordens befolkning har nästan utplånats av ett krig och nu är det gatans lag som råder, bara den starkaste och mest grymma överlever. Anledningen till att folk inte klarar av att vara humana mot varandra hintas dock till att bero på att det inte finns någon tro längre, och att alla biblar har förstörts.

Eli (Denzel  Washington) bär det sista existerande exemplaret i sin ryggsäck och han färdas genom USA med bara instinkten som kompass. Målet är att nå den plats där bibeln kan göra nytta igen. Vägen dit är förstås kantad av utmaningar, som att hitta mat och vatten, och av faror, som de våldsamma gäng som mördar, våldtar och tar det de vill ha.

Efter en tids resande stöter han på ett samhälle där Carnegie (spelad av en utmärkt Gary Oldman) härskar. Här syns även Tom Waits i en biroll, något som alltid är ett plus. Här finns vatten att dricka, riktiga sängar att sova i och kvinnor, som i princip behandlas som slavar. Här möter Eli också Solara (Mila Kunis) som ser sin chans att ta sig ifrån förtrycket.

Det är förstås en rätt våldsam historia, och många av fighterna, där Eli med sin macheteliknande kniv lätt tar sig an fem man, är riktigt snygga och filmade med siluetter och motljus och blixtsnabba rörelser.

Men som i många av den här typen av filmer får det häftiga överskugga det smarta. Ett visst mått logiska luckor är förstås något man får räkna med, men när de blir för många eller för stora är det helt enkelt störande. Som att gäng som borde ha varit döda magiskt kommer tillbaka i senare scener eller att Eli, som vaktat bibeln med sitt liv i åtskilliga år, på ett otroligt korkat sätt råkar ge ut tillräckligt med info för att hans fiende ska fatta vad det är han har i sin väska.

Irriterande är också de ofantligt smöriga scener, som när Solara efter att ha hört en bordsbön en gång, med andakt upprepar detta trots att hon inte levt före kriget och därför inte vet något om tro eller vem denna "Dear Lord" är.

Och det ar förstås det här heliga kristna som är den största nageln i ögat om man nu råkar vara en icke-religiös typ. Jag blir otroligt störd av att en film försöker tala om för mig att människor inte vet hur de ska visa varandra minsta empati och vänskap utan kristendomen som talar om för dem att "man ska behandla andra så som man själv vill bli behandlad" och att jordens befolkning är helt utan hopp om vi inte vägleds av Gud.

Halvvägs in i filmen sitter jag nästan och våndas över hur filmen ska sluta och befarar den värsta av masspsykoser där människorna reser sig upp ur askan och vänder ansiktena mot himlen i någon slags pånyttfödelse. Jag tycker inte att det är att avslöja för mycket när jag säger att just en sådan scen behöver ni inte vara rädda för att behöva genomlida. "Book of Eli" försöker snarare vara lite smart mot slutet men jag är rätt ambivalent inför resultatet och tycker nog att det blir både bättre och värre.

Om jag får klaga lite mer så vill jag nämna den skamlösa produktplaceringen som verkligen sticker i ögonen. Jag sitter verkligen och tänker på hur mycket pengar KFC och Motorola har betalt för att få synas så tydligt och det kan väl ändå inte vara filmskaparnas mening.

Det finns definitivt en publik som är kommer att passa som hand i handske för "Book of Eli". Antingen om man är ett sådant postapokalyptiskt fan att man inte bryr sig om svagheterna eller om man är djupt troende och äntligen får en film tillägnad detta faktum.

Men alla ni som inte vill sitta i två timmar och bli matad med helig propaganda kan lätt lägga pengarna på något bättre.