Borta bäst, hemma värst 2008

Det känns oundvikligen mossigt när en julfilm tar sig in i svenska biografer i februari månad. Men det är ju trots allt fortfarande kallt ute eller nåt. Mossigt tycks också vara det genomgående temat i ”Borta bäst, hemma värst”. Alltför utslitet i vändningarna, plottrigt och smått hysteriskt. Precis som med äktenskap överlag... eller ja, åtminstone om man ska tro upplägget.

Brad (Vince Vaugn) och Kate (Reese Witherspoon) har kontinuerligt undvikit att fira julen med sina familjer. Närmare bestämt fyra upplagor av dem. Med separerade föräldrar har det hela nämligen blivit ganska komplicerat. Och skrikiga ungar, julklappshysteri och släktdramer känns inte alltför lockande när man kan snorkla i Bahamas, hångla på stranden och byta snötö mot en härlig solö. So far so good alltså.

Men måhända har just det här paret tagit julskolkandet två steg för långt. För när deras flyg blir inställt blir de som av karmas bestraffande lag filmade av ett lokalt tv-team. Snart ringer föräldrarna och utan några ursäkter kommer de inte undan. Busted med andra ord. Helt plötsligt har julen blivit en kapplöpning inte bara mellan minst sagt udda föräldrar utan också med Brad och Kates psykiska hälsa. Ho ho ho.

Familjekomedier må höra till den här duons återkommande kassako men att göra det bra är en annan femma. ”Borta bäst, hemma värst” är inte en försenad juklapp. Snarare en bortglömd pepparkaka som bönar om att inte bli kastad i papperskorgen. Där behållningen inte ligger i att se hur Reese walkat linjen från sin Oscar till det här, eller hur Vince klonar ännu en del av sin karriär. Nej, snarare lyckas ”Borta bäst, hemma värst” med konststycket att slå in sina skämt. Man skrattar.

För med ett inte helt otippat register är det förvånande hur roande ”Borta bäst, hemma värst” lyckas vara. Det är smaklöst, oförskämt och en aning fördomsfullt. En ingrediens som familjekomedier i mitt tycke skulle må bra av i större skala. För i övrigt så skär det sig så rejält som det brukar. När en saftig moral ska klämmas in blir det svårt att balansera det krystade skämtandet med det som blir kvar.

”Borta bäst, hemma värst” känns onekligen som en perfekt smällkaramell för ett förälskat par att dela på. Visserligen en trist målgruppskategorisering. Men alltför upptagna av varandra så missar de nog det mesta av filmen. Något man har råd med.