Bortom Lampedusa 2016

Den italienske dokumentärfilmaren Gianfranco Rosi kom till Lampedusa med planen att göra en tiominuters kortfilm som en motbild till mediernas förvrängda skildring av flyktingsituationen med utgångspunkt i den sömniga lilla fiskeön, 20 mil från Italiens sydspets som blivit en första anhalt för de hundratusentals migranter som trotsar Medelhavet på den riskfyllda resan mot Europa.

Väl på ön möttes han av en verklighet som var långt ifrån mediabilden och mänskliga historier som var för stora för att rymmas i en kortfilm. Dokumentärfilmaren beslutade sig för att flytta dit ett år och resultatet är en lika vacker som kuslig iakttagelse i långa vida tagningar från en overklig verklighet som vi varken kan, eller bör titta bort från.

Det stillsamma ölivets vardagliga gång ställs i tvär kontrast mot överlevnadskampen på vågorna utanför öns kust. Vi ser en gammal dam som kokar fiskgryta i sällskap av köksradion ringa till den lokala radiostationen för att önska sången “Fuocoammare” med en önskan om att havet ska stilla sig. Vi ser den 12-åriga fiskarsonen som i ensamhet försöker träna bort sin sjösjuka för att en dag likt öns alla män, kunna bli fiskare. Vi följer öns enda läkare som får ta hand om alla de avlidnas kroppar och försöker kommunicera över språkbarriärerna med en nyanländ höggravid kvinna om hennes tvillingar. Vi lyssnar till den ständiga havsbrisen, ser den vackra kusten, horisonten och havet som ger liv och tar liv. När mörkret faller hör vi de desperata nödanropen på knackig engelska från överfulla båtar med okända koordinater nå kustbevakningens radio. 

Vackert utskuren i skarpa bildutsnitt, hårda klipp och med en precis, avskalad ljudbild formar Gianfranco Rosi sin svala dikt om horisonter, drömmar, livet och döden på havet från Europas ensliga utpost. En stilla iakttagelse som utan ambition att forma en fullständig rapport finner resonans kring de liv som börjar och tar slut i bilderna från det karga, vindbitna landskapet och i öbornas avskildhet från den stora världen utanför innan den lämnar biopubliken i ett mörker med de nattliga nödanropen ekandes långt bortom Lampedusa.