Bound 1996

Den erotiska laddningen infinner sig redan i inledningen i den här thrillern som blandar klassisk film noir och maffiafilm, men höjer temperaturen rejält. Vi kliver in i en hiss med Corky (Gina Gershon), Violet (Jennifer Tilly) och Caesar (Joe Pantoliano). Corky har just avtjänat ett fängelsestraff och ska renovera en lägenhet i byggnaden. Paret Violet och Caesar bor där. Caesar är en mafioso som tvättar pengar.

 

Från den sekund som de båda kvinnornas blickar möts i hissen så klickar det och de hamnar snart i säng med varandra. Caesar har affärsproblem och snart hamnar en massa pengar i lägenheten. Det öppnar upp en möjlighet för Violet att komma ur sitt förhållande med Caesar och lämna maffiavärlden som hon fått nog av samtidigt som hon kan fly med sin nya kärlek två miljoner rikare. En lömsk plan smids, men självklart går saker fel.

 

Det finns inga hjältar eller moraliskt rena karaktärer i det farliga spel som spelas. Vi vet att någon kommer råka illa ut. Kärleken finns där, men den driver mer in i girigt mörker än ljuv romantik. Ekon av "Kvinna utan samvete" är tydliga. Maffiaskildringen känns som "The Sopranos" i thrillerform och våldet är stundtals sadistiskt rått. Ångande hett sex kryddar.

 

Pantolianos roll tillåter honom att spela ut hela känsloregistret och han tar chansen att dominera. Han är både oemotståndligt cool och obehagligt psykopatisk samtidigt som han gör rollen mänsklig när desperation tar över. Det skulle förvåna mig om inte den här insatsen var den som gav honom den roll som han senare skulle spela i "The Sopranos".

 

Tilly har så naturligt sexig karisma att hon bara behöver vara med i en scen för att göra den erotiskt övertänd. Hon är dessutom enormt skicklig på att skådespela med små uttryck som gör så starkt intryck att inga ord behövs. Här matchar hon med Gershon i en kemi så total att man tappar andan. Sexcenerna är bland filmhistoriens mest intensiva och realistiska. Det är svårt att tro annat än att de är helt äkta in i minsta orgasm.

 

Efter en långsam och omsorgsfull etablering av paret som vi ska följa så kopplar filmen in en högre växel och fokuserar på kriminalintrigen med välklädda gangsters som pratar affärer istället. Plötsligt känns filmen mer ordinär trots ett smart och oförutsägbart manus. Corkys och Violets relation finns där, men den hamnar en aning i skuggan. Som thriller fungerar det här ändå väldigt bra och här finns rejält nerviga scener.

 

Fotot förtjänar en rejäl eloge för sin kreativitet. Det rör sig exempelvis i en minnesvärd sekvens ut ur en pistolmynning och över ett bord. Känslan av ljus och skugga från svartvit film noir är intakt, men färgläggs på ett sätt som moderniserar den och lägger till en mörk elegans som pricken över i. Det här är en väldigt snygg film.

 

"Bound" är en regidebut som inte känns det minsta som en debut. Redan här var det lätt att förutse att dåvarande bröderna Larry och Andy Wachowski, idag systrar med namnen Lilly och Lana, skulle bli stora och tre år senare kom genombrottet med "The Matrix".