Boy Erased 2018

På whiteboard-tavlan i föreläsningssalen står budskapet tydligt. Heterosexualitet är lika med äktenskap, trygghet och kärlek. Homosexualitet leder raka vägen till aids, våldtäkt och ett liv i ensamhet. Välj rätt.

Det är första dagen på Love in Actions konversionsterapi, ett slags tolvstegsprogram som ska få förvirrade hbtq-ungdomar på bättre tankar. Med bibeln i sin hand predikar terapiledaren om att du inte alls är "Born this way", utan att alla kan bekämpa sina syndiga tankar och komma på god fot med Gud igen. I gruppen sitter 19-årige Jared som tvingats dit av sina strikt religiösa föräldrar. Alternativet var att bli utslängd hemifrån.

"Boy Erased" ger oss en obehaglig inblick i en verklig organisation, som i åratal "botat" homosexualitet. Över 700.000 amerikanska ungdomar lär ha plågat sig igenom liknande behandlingar som försökt att radera en del av deras identitet. Man vet inte hur många som har drivits till självmord. Allt i Guds och den goda bokens namn.

Filmen visar hur Jared slits mellan å ena sidan sina innersta känslor, och å andra sidan familjens och kyrkans övertygelse om att hans "sjukdom" kan och bör botas. Det är en uppslitande psykologisk fight som Lucas Hedges fångar med all trovärdighet. Man anar både ilskan och rädslan bakom den tuffa fasaden som han försöker upprätthålla för sin och omgivningens skull. Lika vassa är hans motspelare, bland andra Troye Sivan och Xavier Dolan, som kommer med överlevnadstipset: "fake it 'til you make it".

Det här är inte filmen som predikar för tolerans och kärlek för alla. Snarare visar den andra sidan av myntet, hur homofobi och skam tär på unga människor, och vad som händer när spirande tonårskänslor beläggs med skuldkänslor. Genom att ta med publiken bakom de låsta dörrarna på konversionscentret avslöjas ett fascinerande stycke knappt känd gay-historia, baserat på rörande memoarer från Garrard Conleys tonårsdagbok.

Nicole Kidman är strålande som Jareds mor. En tacksam roll med stor vikt för berättelsen. Russell Crowe har inte lika mycket att jobba med, han är mest bufflig och envis som den trångsynte pastorn.

Joel Edgerton har skrivit manus, regisserar och spelar själv terapeuten Victor Sykes. Edgerton filmar i dova färger, och denna småstad i Arkansas är är så långt ifrån de glittrande regnbågsparadernas värld man kan komma. Det är som att solen inte ens skiner över Love in Action-centret, för att vi ska förstå med all tydlighet att det är där som all livslust och glädje dör. På samma sätt använder han filmmusik, storslagen och dramatisk, för att guida oss genom känslorna i varje scen. På gränsen till övertydligt, men det fungerar.

Det är en väldigt välgjord och komplett dramafilm. Men kanske lite för polerad och perfekt i sitt utförande. Jag önskar ibland att "Boy Erased" hade överraskat mer, både i historien den berättar och hur den berättas. Alla goda intentioner till trots känns filmen ibland något mild och mainstream. Men jag vill ändå utnämna "Boy Erased" till en av årets bästa dramafilmer. Med starka rollprestationer och sin omskakande historia är den värd både Oscarsnomineringar och din uppmärksamhet.

Vi har turen att leva i ett relativt tolerant samhälle, i ett av världens mest gayvänliga länder. Något som är värt att vara tacksam för, vilket "Boy Erased" påminner oss om. Se den, för Guds skull. Eller för din egen.