Boy Kills World 2023

Inledningen känns som en fattigmans-remake av ”The Hunger Games”. Det ser ut som en dystopisk framtid i någon slags sydamerikansk diktatur. Plats och tid är oviktigt, men det lilla vi bör veta är att en maktgalen familj styr över staden, och sprider skräck i befolkningen med lite spontana massmord.

 

Excentriska karaktärer och en ton som skiftar mellan parodiska repliker och brutala avrättningar antyder att filmen existerar i ett eget skruvat universum, någonstans emellan "Scary Movie" och "The Raid".

 

Det här är egentligen bara den tunna bakgrundshistorien. En ursäkt för att berätta om hur en föräldralös pojke växer upp under hårdträning i djungeln och blir en mördarmaskin - hjärntvättad till att döda varenda en i släkten van der Koy.

 

Bill Skarsgård behöver inte direkt skämmas för sin första stora actionrulle. Kanske var det skurkrollen i ”John Wick: Chapter 4” som gav mersmak. Han har skaffat sig imponerande magrutor och triceps som kommer ge varenda man i publiken grava komplex inför beach 2024. Och han kastar sig orädd in i varje fight med all den ursinniga intensitet som rollen kräver. Dessutom utan att yttra en enda replik, då en brutal incident i barndomen lämnat rollfiguren både döv och stum.

 

Bakom fasaden hintas om en trasig pojke med traumatiska minnen. Ibland dyker hans lillasyster upp som en hallucination. Samtidigt vill regissören att vi ska ha K-U-L! Så berättarrösten, den namnlöse karaktärens inre monolog, är en speedad tv-spelssnubbe (som komikern och ”Bob’s Burgers”-rösten H. Jon Benjamin fått leverera).

 

Man lär ha spelat in en version med Skarsgårds egna röst, men skrotat den för att skruva upp filmens humor. En slags humor som oftast bottnar i barnsliga inklipp, som när ”Boy” tar en paus i sin hämndaktion... för att han just upptäckt hur jävla gott det är med macarons.

 

Handlingen är simpel. Van der Koys styr upp årets viktigaste event - vår hjälte infiltrerar herrgården och börjar slakta folk. Filmen vill inte vara mer än en underhållande uppvisning i häftiga strider och stiliserat ultravåld. Kameran står aldrig still och blodet sprutar åt alla håll. Kudos åt regissören, långfilmdsebuterande tysken Moritz Mohr, som trampar gasen i botten som om det var den sista film han någonsin fick göra.

 

Kreativiteten vad gäller sätt att skada folk på känner inga gränser. Du kanske vill titta bort när rivjärnet kommer fram. Jag tittade definitivt bort flera gånger.

 

Som sagt, detta är en actionrökare som vill vara lekfull och larvig på ett sätt som egentligen bara ”Deadpool” kommer undan med. Eller kanske ”Everything Everywhere All at Once”. Problemet är ju att det blir enformigt, repetitivt och tråkigt, speciellt när ingenting står på spel.

 

Skurkarna är trista. Samvetslösa karikatyrer i snygga kostymer utan något djup. Vår hjälte är närmast osårbar. En och annan oförutsägbar twist välkomnas - att de sen är totalt ologiska och inte håller för en närmare analys får man väl bara blunda för.

 

För den actionsugne finns det redan en betydligt bättre film på samma tema - ”namnlös ung man vill slakta dem som dödade hans mamma”. Kolla hellre in när Dev Patel gör samma sak med en betydligt mer nyanserad rollfigur i suveräna ”Monkey Man”. Även den har Sharlto Copley i en knäpp biroll.

 

”Boy Kills World” är maxad serietidningsaction, dock utan det världsbyggande eller de coola karaktärer som en bra serietidningsfilm ska ha.

 

När dammet lagt sig och kroppsdelarna flugit kors och tvärs kommer iallafall Bill Skarsgård ut med hedern i behåll. Av alla svenskar i Hollywood är han den som jobbar flitigast och vågar satsa på de mest utmanande projekten. Fler actionroller? Det vore faktiskt inte helt fel.