Bullet Train 2022

Kliv ombord snabbtåget till Kyoto och se Brad Pitt och en lång rad kända skådespelare slåss, sparkas, huggas och skjuta ihjäl varann. Tråkigare kan man ha under två timmar i biomörkret - ”Bullet Train” tar med oss på en actionpackad och ofta mycket underhållande resa.

 

Handlingen utspelar sig på ett expresståg som rusar genom Japan. Pitt spelar lönnmördaren Ladybug, som verkar något less på sitt våldsamma yrkesval och propagerar för att lösa konflikter med vänliga ord. Han tackar ja till ett uppdrag som låter hyfsat riskfritt: kliva på tåget, hitta en värdefull portfölj, kliva av. Men fler visar sig vara ute efter portföljen, eller rättare sagt dess mystiske ägare. Bland annat kommer motstånd i form av livvakterna Citron och Tangerin (Aaron Taylor-Johnson och Bryan Tyree Henry), en hämndlysten gangster som kallas The Wolf (sångaren Bad Bunny) och en skolflicka i rosa som visar sig vara en fullblodad psykopat (Joey King).

 

Snabba flashbacks klipps in för att låta oss lära känna dem alla närmare och så formas ett invecklat pussel av kriminella typer med dunkla motiv, sammanlänkade av ödet - eller snarare en fruktad ryss som kallas Vita döden. Han väntar vid slutstationen. Men långt ifrån alla överlever dit.

 

Mysteriet kring hur allt hänger ihop ger nästan ”Mordet på orientexpressen”-vibbar… men byt ut Agatha Christie mot en Guy Ritchie på speed, och gör alla misstänkta till livsfarliga och lätt arroganta.

 

Ensemblen är beväpnad upp till tänderna med pistoler, knivar och machetes (även en giftorm kommer lämpligt till pass) men också en rapp humor som genomsyrar manuset. Det finns inte ett slagsmål på liv och död som inte kan avbrytas med en oneliner eller ett skämt om japanska toaletter. På gott och ont, får man säga. Ungefär 60 procent av skämten handlar om barnprogrammet ”Thomas och vännerna”, vilket ju är smått fyndigt (det handlar om ett lok, folk!) men att höra vuxna män tjafsa om tecknad film är inte riktigt så kul som filmskaparna verkar tro. Den enfaldiga humorn är som gjord för att roa tonårsgrabbar och hotar att dra ned betyget.

 

Även om denna actionkomedi brister i själva komedin, så levererar den all den John-Wick-på-snabbtåg-action man kunde önska sig. Fighterna är många, långa och snyggt koreograferade för de trånga utrymmen där de utspelar sig. Som en balettdans dränkt i blod och neon. Något annat hade jag inte väntat mig av regissören David Leitch, vars korta filmografi består av supersnyggt rövsparkande (”Atomic Blonde”) varvat med over-the-top-galenskap (”Deadpool 2”). På samma vis bjuder ”Bullet Train” på action med glimten i ögat.

 

I takt med att vagnarna stänks ned av blod (vart tog alla passagerarna vägen, kan vän av ordning undra) väntar också en parad av produktplaceringar, gamla hits i japansk tolkning och stora cameoroller. (Gör dig själv en tjänst och tjuvtitta inte i rollistan, för att bevara överraskningarna.)

 

"Bullet Train" är inte direkt en sofistikerad filmupplevelse. Dagens Nyheter skulle kunna kalla det för "en film för barn och idioter" men ibland är det precis vad man suktar efter. En korkad och hejdlös våldsorgie som rusar fram i 320 kilometer i timmen.

 

Resan tar drygt två timmar. Biljetten kostar 149 spänn. Och visst finns det sämre sätt att spendera en sommarkväll med än i Brad Pitts sällskap? Han är kul castad som en karaktär långt ifrån det förväntade, en motvillig actionhjälte i ful hatt som egentligen inte ens vill slåss.