Buongiorno, notte 2003

Italienskt drama från 2003. Den här filmen är baserad på den sanna och bittra historien om premiärministern Aldo Moro som kidnappades i mars 1978, ett drama som under 55 dagar höll Italien och övriga världen i skräck.

Huvudpersonen i filmen är 20-åriga Chiara. Hon är utåt sett en ensamstående kontorist som jobbar på en statlig myndighet. På jobbet är hon fåordig och mest för sig själv. Hon är knappast intresserad av den unge kollegan som håller på att skriva en pjäs med titeln "Buongiorno notte": "Goddag Natt". I verkligheten är Chiara med i den marxistisk-kommunistiska terroristorganisationen Röda Brigaderna som med alla medel vill ge makten till folket. De tycker att politikerna lurar folket och att de hellre ser till egna intressen än folkets bästa. Tillsammans med sin pojkvän som också är med i organisationen flyttar de till en lägenhet för att bättre förbereda sig inför sin planerade aktion: att kidnappa premiärministern Aldo Moro. Denne är kristdemokrat och har precis bildat koalitionsregering med vänstern, något som oroar en del, däribland Chiaras kamrater.

Förutom Chiara och hennes pojkvän flyttar i hemlighet också två andra kamrater in som alla är inblandade i den planerade kidnappningen. Chiara är den som svarar för hushållet och lagar maten. I spänd väntan framför teven får Chiara höra om den lyckade kidnappningen och mordet på fem av premiärministerns livvakter och chaufför. Den kidnappade Aldo Moro förs till deras lägenhet. Kidnapparna ställer krav men får inte omedelbart gehör för dem. Tiden går och tålamodet tryter. Hur ska Chiara handla?

Fokus i framför allt filmens senare delar är på hennes agerande. Vad känner hon innerst inne? Visserligen lever hon tillsammans med sina politiska kamrater men delar hon alla deras värderingar? Hon försöker i tysthet trösta premiärministern. Kanske ser hon honom som en oskyldig människa? Kanske tycker hon synd om honom? Kanske är hon fascinerad av honom och dras till honom? Vill hon verkligen se honom som en fånge?

Redan de gamla romarna på Julius Caesars tid ingick hemliga pakter och konspirerade mot sina egna, något som fortfarande lever kvar. Att vara politiker, särskilt i Italien är än idag förenad med vissa risker. Premiärministern hade många vänner men också en del fiender. Vilka ville röja honom? Kidnapparna fångades så småningom av polisen och de flesta sitter fortfarande i fängelset. Valet av musik och de ofta mörka scenerna passar filmen utmärkt. Godkända skådespelarprestationer av framför allt den sköna Maya Sansa som spelar Chiara ger en anledning att tro att vi får se henne i fler stora roller.

ONÖDIGT VETANDE Filmen har bl.a belönats på festivalen i Venedig 2003.