C’est la vie! 2017

Max (Jean-Pierre Bacri) är en något utarbetad bröllopsplanerare med eget företag och en handfull anställda som har en stor fest på gång på ett slott någonstans utanför Paris. Filmen utspelas under ett knappt dygn och vi får följa just Max och hans medarbetare i förberedandet och utförandet av bröllopsfesten.

Det blir en hel del oväntade intriger bland de inblandade och allt löper inte riktigt som planerat. Fast å andra sidan… kärlek har väl aldrig gått att planera.

Det här är på riktigt så himla roligt! Hjärtevärmande och lite smått insiktsfullt. Filmen kanske inte levererar tänkvärdheter på löpande band eller ens så många renodlade gapflabb, utan är mer subtilt underhållande från början till slut. Jag brister dock ut i högljudda förtjusta fnitter ett flertal gånger av all dråplighet, som på ett fyndigt sätt slängs i ansiktet på mig. Det blir dock aldrig överdrivet eller plumpt, utan behåller en hög och ytterst smakfull nivå.

Tidigare nämnda ”En oväntad vänskap” handlade väldigt tydligt om kulturella krockar och klassmotsättningar och även om en del av det återfinns också i detta, så är det inte utstuderat lika politiskt. ”C’est la vie” ämnar i huvudsak att roa och gör också det med besked!



 

Filmen baseras på ett otroligt välskrivet, rappt och smart originalmanus skrivet av regissörerna själva. Med ytterst enkla medel lyckas de berätta historien om väldigt många intressanta människor på ganska kort tid och på ett extremt begränsat utrymme. Hela dramat, förutom några inledande minuter, utspelas på herrgården, med de människor som finns där. Detta är således verkligen en ensembleprestation som heter duga! Alla gör vad de ska och gör det bra!

Regin är givetvis i toppklass vilket man också förväntar sig. Regissörsduon ror närmast sömlöst iland detta fantastiska spektakel som briljerar på alla plan. Samtliga skådisar (med Bacri i täten), filmfotot, miljöerna och inte minst den sköna musiken samspelar perfekt.

 


Det är ett konstant driv framåt och blir aldrig någonsin tråkigt. Tyvärr tar det på sätt och vis slut för snabbt. Jag hade gärna velat se mer. Fast å andra sidan är det inte fy skam alls att kunna sluta när man väl är på topp heller.

”C’est la vie” som i original heter ("Le sens de la fete", ungefär "meningen med festen") är en finstämd fransk feelgood-film som jag varmt rekommenderar till alla som vill se något bra och roligt. Det är snyggt, underhållande, härligt och lite smått inspirerande på sina håll. 


 

Bröllop på franska? Jag säger oui på det.