Cadillac Records 2008
Synopsis
Producenten Leonard Chess (Adrien Brody) med sitt öra för olika typer av musik tjänar pengar på att upptäcka nya talanger som songwriter Willie Dixon (Cedric the Entertainer), Howlin' Wolf (Eamonn Walker) och Etta James (Beyonce Knowles).
Leonard Chess har inte ett enkelt jobb eftersom han tvingas att ta hand om sina artister till fullo - även privat. När Chuck Berry hamnar i fängelse, hittar Leonard en annan talang, Etta James, och kort därefter på 60-talet lämnar Leonard Chess skivindustrin.
Info
Rutinmässig biografi med fantastisk musik
Det går knappast att överskatta Chess Records betydelse för den amerikanska musikhistorien. Det här var bolaget som såg till att svart musik som blues, R'n'B och soul slog igenom på bred front i vad som då var ett av världens mest segregerade länder. Att grunderna till det som kom att kallas för rock'n'roll dessutom sprang från dess schackrutiga vinylkakor gör knappast bedriften mindre. Det var Chess Records som lanserade stilbildande artister som Chuck Berry, Muddy Waters, Etta James och Howlin' Wolf.
I "Cadillac Records" berättar regissören Darnell Martin (som också skrivit manus) historien om bolaget, från den enkla början i en småsjaskig bar i Chicagos mindre respektabla kvarter till den legendariska studion på South Michigan Avenue som fortfarande finns där idag. Här får vi möta Leonard Chess (Adrien Brody), skrothandlaren som blev barägare och sedermera framgångsrik skivbolagsdirektör. Muddy Waters (Jeffrey Wright) stilbildande bluesgitarrist och sångare som blev bolagets största stjärna under de första åren. Den plågade munspelsvirtuosen Little Walter (Columbus Short), den råbarkade Howlin' Wolf (Eammon Walker), rockpionjären Chuck Berry (Mos Def) och inte minst souldrottningen Etta James (Beyoncé Knowles). Imponerande namn och en till stora delar fantastisk ensemble som gestaltar dem.
Tyngdpunkten i filmen ligger på förhålllandet mellan Leonard Chess, Muddy Waters och, under den senare hälften, Etta James. Det är rakt och stramt berättat men ibland blir det lite för episodiskt och slätstruket för att engagera på riktigt. Dessutom har Darnell Martin tagit sig avsevärda friheter med historien: kronologin är delvis felaktig, Leonards broder Phil Chess är struken och en fiktiv kärlekshistoria mellan Leonard Chess och Etta James läggs till för dramatisk effekt. Men allt det här bleknar när man hör musiken och den spelar naturligtvis en väldigt stor roll i "Cadillac Records". För den mesta delen är det skådespelarna själva som sjunger och det låter förbluffande bra. Höjdpunkten är, något förvånande, Beyoncé Knowles tolkning av Etta James, både musikaliskt och skådespelarmässigt. Låtar, som hennes "At Last" och "All I Could Do Is Cry" framförs i rysningsframkallande versioner utan att det någonsin känns konstruerat. Och till slut är det ju trots allt musiken det handlar om.
