Carmen & Lola 2018

Det finns få filmer som på ett välbalanserat sätt lyckas skildra olika perspektiv när det kommer till en historia. Det som i vissa kretsar skulle kallas intersektionalitet. För vad innebär det till exempel att vara inte bara muslim i Sverige utan också funktionsvarierad och även på det arbetslös? Eller som i det här fallet, leva inom den romska kulturen som kvinna i Spanien och samtidigt vara homosexuell? På så sätt är ”Carmen & Lola” inte bara en efterlängtad utan också vältajmad film.

Lola och Carmen är båda i sina tonår och är båda stolta romer. Medan Carmen snart ska gifta sig och helhjärtat omfamnar de traditioner som lever kvar sedan generationer, är Lola mer ifrågasättande. Hon studerar och vill bli lärare. Hon ifrågasätter och inte minst, känner hon sig annorlunda. När de så träffas av en händelse vänds hela livet upp och ner inte bara för dem utan alla i deras omgivning.

Är det inte konstigt egentligen? Hur någons sexuella och emotionella preferenser fortfarande idag påverkar för att inte säga provocerar så många. Att folk tar sig tid att hata, hota och förtrycka. Med det här i åtanke kunde symboliken inte vara större när en film som ”Carmen & Lola” får premiär mitt under ett dundrande Pridefirande i Sverige. Och även om den här filmen utspelar sig hos våra grannar söderut är det en film som bjuder på något extra.

Två aspekter brukar vara de mest dominerande när det kommer till vad man generaliserande kan kalla ”gayfilmer”, det är komik och tragedi. Två genrer som även om de tycks varandras motsatser parats ihop otaliga gånger genom filmhistorien med mer eller mindre lyckat resultat. Och även exempel även utanför det rosaskimrande communityt inte saknats så är det snarare bristen på alternativ inom inom HBTQ-segmentet som varit det mest iögonfallande. Från den tyska filmen ”Mädchen in Uniform” och ”The Children's Hour” till Al Pacinos ”Cruising”, ”Priscilla - Öknens drottning” eller ”Brokeback Mountain” är tragiken uppenbar och kontrasteras enbart av den eventuella humorn. Något som kanske inte är så konstigt med tanke på hur samhället ser ut.

Här har vi då en film som begrundar hur det å ena sidan är att tampas med rasism och å andra machokultur och homofobi. Men lugna, det här är ingen budskapstung moralpanik i form av en film utan snarare en välspelad skildring av något vi sällan får se på bioduken. Med det sagt är det en film som känns både enkel och försiktig i sitt berättande. Carmen och Lola spelas av Rosy Rodríguez och Zaira Romero men det är främst deras filmkollegor som levererar ett riktigt slagkraftigt skådespeleri.

Det här är knappast någon ny ”Fucking Åmål” eller ”Brokeback Mountain” för den delen utan snarare en realistiskt gripande skildring av en verklighet som tycks lika avlägsen som overklig.