Catch a Fire 2006

I “Catch A Fire” undersöker den australiensiske regissören Phillip Noyce lite försiktigt den tunna gränsen mellan det som kallas frihetskamp och terrorism. Ett intressant och aktuellt ämne som dock tappar lite udd på grund att filmen handlar om apartheidens Sydafrika under 80-talet och inget annat. Men ”Catch A Fire” är egentligen mer en historia om tillit och respekt människor emellan, än den politiska thriller som filmen utger sig för att vara.

Filmens utgångspunkt heter Patrick Chamusso och finns på riktigt, men spelas här av talangfulle Derek Luke. Det här är historien om hur denna lammfromma familjeförsörjare med mindre politiskt intresse än sina små döttrar kunde förvandlas till en frihetskämpande fotsoldat. Med sin familj och sin pojkfotbollsklubb som livsglädje vänder Patrick ryggen mot de orättvisor som finns omkring honom. Som en länk mellan vita chefer och svarta arbetare jobbar han som förman på ett stort oljeraffinaderi utanför Johannesburg. För honom handlar samarbetet om överlevnad, oavsett hur många vita vakter han tvingas tilltala som ”Boss”.

Vändpunkten kommer efter ett attentat mot hans arbetsplats då han och två kollegor tas in förhör á la Abu Ghraib. Förhören leds av en annan familjefader, Nic Vos (Tim Robbins), lika insatt i sitt smutsiga jobb som Patrick är i sitt fotbollslag. Patrick kan då inte längre blunda inför de omänskliga metoder som används, inte bara mot oskyldiga arbetare utan även deras familjer. Han lämnar frun och barnen bakom sig för att gå med i den militanta delen av ANC, under ledning av Joe Slovo, vars son Shawn skrivit manus till den faktabaserade filmen. Han återvänder senare med målet att slutföra det attentat som han blivit oskyldigt misstänkt för på oljeraffinaderiet.

Noyce har tidigare varit inne och nosat på liknande politiska teman med filmer som ”The Quiet American” och ”Rabbit-Proof Fence” men hade kanske inför ”Catch A Fire” mer nytta av sina thrillerkunskaper från Hollywood då han skruvar upp tempot och bjuder på ett välsmörjt filmhantverk. Synd bara att man kastas in i en historia som förutsätter att publiken redan är engagerad och inte behöver bry sig om vem hjälten är för att dela hans frihetstankar.

Utan att ta upp de svåraste frågorna berättar Noyce en enkel historia om vardagslivet på båda sidorna av apartheidsystemets gränser. Trots att filmen tar kraft ur Tim Robbins och Derek Lukes gedigna skådisinsatser samt ur Sydafrikanska frihetssånger och, som titeln antyder även ur Bob Marleys stämningsfulla gung, så lyckas den inte riktigt engagera på samma sätt som den snarlika ”Hotel Rwanda” gjorde. Filmen håller högt tempo och tyvärr känns det som att tåget går och publiken blir kvar på perrongen. Man dras aldrig med. Men med en intressant politiskt öppen ton i stil med Spielbergs ”München” och en historia om svek, kärlek, och lögner är ”Catch A Fire” en intressant film som undviker att se på saker som svart eller vitt.