Catch Me If You Can 2002

Den här filmen har slående likheter med "The Wolf of Wall Street". Leonardo DiCaprio spelar ekonomisk brottsling. Manuset bygger på verkliga händelser. Den blandar absurd komedi med seriöst drama. De enda skillnaderna är att tempot inte är lika hysteriskt som i Scorseses film och att huvudpersonens livsstil inte är lika vansinnigt dekadent.

"Catch Me If You Can" är en biografi om Frank Abagnale Jr. Bara 19 år gammal hade han när han greps 1969 lyckats ha karriärer som pilot, läkare och advokat. Givetvis var alla dessa byggda på rena lögner. FBI-agenten Carl Hanratty kommer Frank på spåren när dennes falska checkar cirkulerar. Carl får ansvaret att fånga den sluge bedragaren. Jakten pågår i tre år och blir ett personligt rävspel mellan de två männen. Berättelsen tar sin början när Frank i filmens roligaste scen som 16-åring genomför sin första bluff genom att lura alla att han är lärare på sin nya skola i en vecka utan att någon misstänker annorlunda.

DiCaprio ger sin roll nyanser från plågad ung man till mer luttrat bedragare med gravt paranoida drag på ett briljant sätt. Som tonåring ser Frank upp till sin far med vördnad. Frank Abagnale Sr. är en förlorare som bluffar sig fram genom livet för att kunna uppfylla familjens drömmar. Christopher Walken är trovärdig i en roll som är väldigt annorlunda mot de vi är vana att se honom spela. Han gör fadersporträttet till en excentrisk, men jordnära, karaktär med ett varmt hjärta. Samspelet mellan de båda är underbart. Man får intrycket att de är far och son på riktigt. Tom Hanks spelar den ständigt dödsseriösa Hanratty på ett sätt som gör att han känns som hämtad ur en klassisk amerikansk film noir från 40-talet. Han och DiCaprio hittar den psykologiskt komplexa nerven som är central för att driva berättelsen framåt.

Kasten mellan drama och komedi är tvära, vilket håller publiken alert filmen igenom. Steven Spielberg styr upp föreställningen som det stabila proffs på underhållning som han är. Han berör emotionellt när det behövs och roar till skratt utan att under hela filmen tappa greppet om trovärdigheten som det krävs att en biografi har. Fotot experimenterar oavbrutet med färgskalor och ljussättning. Det täcker hela spektrat från grällt färgsatt fantasi med närapå drömlik ton till mörkare realism. Mest sticker scenerna från Franks barndom ut med sitt visuellt varma intryck. Manuset fokuserar på Frank inte som brottsling utan som en man trött på att drömma. Han vill förverkliga drömmarna som hans far misslyckades med att förverkliga. Det gör honom mänsklig oavsett hur åskådaren ser på hans handlingar ur rent moraliskt perspektiv.

Även kompositören John Williams experimenterar vilt med olika tonfall i sitt kanske mest nyanserade soundtrack någonsin. Det känns som om alla sinnesstämningar som existerar finns med, men det blir aldrig rörigt. Som extra krydda får vi ett pärlband av klassiska låtar som dessutom känns perfekt valda för just den scen som de är med i. Mest imponerande är den pricksäkerhet med vilken Frank Sinatras "Come Fly With Me" kommenterar scenen som den är med i.

Det där riktiga stinget infinner sig aldrig under filmens gång och det är svårt att sätta fingret på vad som fattas för att göra den till en fullträff. "Catch Me if You Can" är trots sin ytlighet ändå ett annorlunda alternativ till den vanliga typen av true crime-skildringar och biografier.