Catwoman 2004

Det vore så lätt att skriva sådana förväntade saker som att detta är en “katt-astrof” eller att rullen “saknar klös“. Men jag tänker inte ens “vässa mina klor” och explodera i en serie metaforiska sågningar. Jag nöjer mig med att säga att det är en dålig film. Till dess försvar måste jag dock säga att det inte är så fullständigt kalkonartat som man fått för sig efter att de amerikanska kritikerna fullständigt slaktat den. Inledningen är till och med bra och inte alls sämre än genreliknande “Spider-Man” och “Batman”.

Vi får möta Patience Phillips (Halle Berry) som jobbar som designer på ett sminkföretag som strax är på väg att lansera sin åldersstoppande produkt, Beau-line. Beau-line kommer dock med en liten biverkning, ansiktet börjar bokstavligen spricka och falla isär om man slutar använda den. Patience lyckas naturligtvis få nys om detta och strax blir hon dränkt av skurkarna som vill tysta henne, men hon återföds igen som Catwoman.

De första 30 minuterna fungerar helt ok, även om en 3-åring skulle kunna räkna ut vad som ska hända. Och då Patience upptäcker sina nya egenskaper som katt är det lika roligt som när Tobey Maguire ser sig i spegeln första gången som “Spider-man”. Sedan havererar det något fruktansvärt och återhämtar sig aldrig. Man skulle kunna säga att då Halle Berry till slut tar på sig den allt annat än diskreta kattdräkten, så flyger historien någon annanstans. Tyvärr någonstans där man skrattar gott åt fel saker. Actionscenerna påminner mer än lovligt om ett dataspel och intrigen är lika intressant som katthår.

Skådespelarna har de inte lätt med det lövtunna manus de fått, men å andra sidan gör de inte mycket för att förbättra det heller. Halle Berry verkar ha kommit in i en ond cirkel efter fullträffen med “Monster’s ball”. Jag säger bara “Gothika” och nu det här? Till hennes fördel har hon ändå en charm som lyser igenom i filmens början, men då hon ska gå från grå mus till sexbomb, tappar även hon bort sig. Sharon Stone i rollen som skurken, den kvinnliga delen av paret som äger sminkföretaget, är väl precis som hon brukar vara. Ständigt kåt och väsande elak. Funkar ok, fast synd att hon slarvar med sin talang som man faktiskt kunde se i “Casino”. Julia Roberts ex Benjamin Bratt är regelrätt tvålfager i den obligatoriska rollen som polis med hjärta av guld. Men vad i hela friden gör “Six Feet Under”:s Frances Conroy här? Hon spelar någon form av kattorakel och verkar så vilse att man helt plötsligt glömmer 3 suveräna säsonger av begravningserien. Sällan har jag skådat en sådan dödskjutning av sig själv som seriös skådis.

Även om de flesta säkert börjat tvivla efter att ha sett den allt annat än smickrande trailern, så kan de ju ändå vara trevligt med lite hjärtlös underhållning då och då. Fast i slutändan kan man inte annat än bli besviken på “Catwoman”. Hon är ju något av en förebild för unga, blyga flickor, och då Michelle Pfeiffer gjorde henne i “Batman: Återkomsten” slog det ju gnistor om henne och den trogna piskan. Nu har pisksnärten reducerats till ett enkelt fingerknäpp.