Causeway 2022

Hur hittar man tillbaka till sig själv, sina närstående och sin tillvaro, efter att ha drabbats av ett trauma? Många ställs på ett eller annat vis inför frågan, efter mer eller mindre omskakande upplevelser, men vägen dit är inte given. Det finstämda dramat “Causeway”, med en lysande Jennifer Lawrence i centrum, är en intim, hoppingivande skildring av hur man kan lära sig att leva vidare.
 
Historien kretsar kring Lynsey, en tidigare soldat som har drabbats av en traumatisk hjärnskada. Vi möter henne kort innan det blivit dags för henne att återvända till sina hemtrakter i New Orleans, där hon nu ska fortsätta att försöka återhämta sig, en dag i taget.
 
Såväl den fysiska som mentala läkningsproceesen är krävande, men hennes kropp börjar sakta att samarbeta mer. Hon får tag på ett jobb, och börjar forma en vänskap med bilmekanikern James (Brian Tyree Henry, i filmens främsta och starkaste biroll), som själv bär på ett tungt bagage efter en tragisk bilolycka. Samtidigt känner Lynsey sig ändå inte hemma, och är fast besluten om att så snart som möjligt återuppta sin tjänstgöring i Afghanistan. Hennes läkare är däremot kritisk, och inte heller någon annan förstår hur hon kan vilja återvända till platsen som ger henne mardrömmar om nätterna.
 
"Causeway” är ett stillsamt drama som prioriterar realism över underhållningsvärde. Under hela speltiden – som med sina dryga 90 minuter inte känns ett dugg för kort, utan alldeles lagom – hålls ett jämnt tempo där handlingen får röra sig framåt i en lugn takt. Det finns ingen anledning att ha bråttom, precis som Lynseys återställning inte kan stressas fram.
 
Dessutom befinner vi oss endast i nutid, utan några flashbacks till det som har hänt. Dock upplevs några sådana inte ens som nödvändiga, utan att låta karaktärerna själva återberätta sina upplevelser räcker för att vi ska kunna skapa oss en förståelse för vad de går igenom. 
 
Även om tonen är genomgående lågmäld, där dramatiken aldrig skruvas upp till en hög nivå, betyder det inte att “Causeway” inte engagerar eller berör. Bland de laddade och känslosamma dialogerna lyckas den vara gripande även i sina ordlösa scener, som när kameran under en bussresa får vila på Lynseys soldränkta ansikte, som på något sätt lyckas vara nästan uttryckslöst och fullt av känslor på samma gång.
 
Trots de tunga teman som behandlas, ser vi allt fler glimtar av ljus under filmens gång. Det må kanske inte vara möjligt att helt “komma över” en traumatisk upplevelse, eller bli fri från dagar där det känns extra svårt, men “Causeway” visar att det, trots allt, kan bli bättre till slut. Dels ser vi det i Lynseys relation till James, men framförallt i hennes egen karaktärsutveckling, där hennes personlighet sakta börjar komma fram allt tydligare. 
 
“Causeway” är Lawrence första film sedan fjolårets komedi “Don’t Look Up”, och den andra sedan hon valde att ta en kortare paus från skådespeleriet. I intervjuer i samband med premiären har hon berättat att hon är redo för en ny era i sin karriär, med smalare filmer och fler allvarliga roller. Och sett till hennes porträttering av Lynsey, känns det som helt rätt satsning. Hon gör det tyngsta jobbet när det kommer till att bära upp filmen, och levererar en trovärdig och nyanserad rolltolkning, även i scener där inte ett ord yttras. 
 
Cred ska också ges till regissören Lila Neugebauer, som gör sin första långfilm efter att främst ha varit verksam i teatervärlden. I slutändan kommer “Causeway” kanske inte göra avtryck som en av årets allra mest minnesvärda filmer, men på flera plan är det en välgjord debut som lovar gott för framtiden.

 

▸ Streama "Causeway" på Apple TV+