Charlie's Angels 2019

Filmerna från 2000 och 2003 har alltså fått en uppföljare i Elizabeth Banks regi. Den här gången får de två änglarna Jane (Ella Balinska) och Sabina (Kristen Stewart) uppdraget att skydda Elena (Naomi Scott), en programmerare på ett teknikföretag som arbetat fram en liten manick som kan generera ren, hållbar energi. Dessvärre genererar manicken även en farlig elektromagnetisk puls som ger hjärtstillestånd – ett perfekt mordvapen alltså som inte lämnar minsta lilla spår!

Chefen för teknikföretaget, Alexander Brok (Sam Claflin), vill inte ge henne tid att fixa felet så Elena kontaktar Townsendagenturen för ett hemligt möte på ett café i Hamburg. Dessvärre väntar även lönnmördaren Hodak (Jonathan Tucker) bland cafégästerna, så det blir upp till Jane och Sabina att se till att hon kommer levande därifrån. Men hur visste han om mötet? Finns det en förrädare på agenturen? Tjejerna med Bosley (Elizabeth Banks) i täten får mycket att bita i när de ska rädda världen.

Ja, det här med B-filmer... vissa hittar ju sin nisch medan andra är så dåliga att de blir roliga att se av det skälet. ”Charlie's Angels” känns bara trist. Alla spionelement finns med, från uppdragen som tar teamet runt mellan olika länder till de hemliga vapnen, men filmen saknar både ”Ocean's 8”-filmens elegans och Bondfilmernas lekfullhet. Den har inte ens ”Baywatchs” självdistanserade charm och humor, utan tjejernas mästerplaner påminner mer om ”Ensam hemma”-hyss. Några av actionscenerna är spännande men överlag är filmen ojämn och de nära två timmarna känns långa...

Scott är sympatisk som den storögda Elena, medan Stewart aldrig hittar riktigt rätt ton för sin lagom uppkäftiga men älskligt tokroliga pojkflicka. Balinska är alldeles för ung för sin roll som desillusionerad före detta brittisk underrättelseagent – hon är 23 år gammal. Nu har ju i och för sig änglarna alltid varit unga och vackra, från 70-talets TV-serie fram till filmerna med Cameron Diaz, Drew Barrymore och Lucy Liu, men Banks version har kryddats med nutida feministiska element som blir lite märkliga i kontexten.

Det börjar redan i ingressen när en lättklädd Sabina förför fienden med smekningar och prat om kvinnors självständighet och han blir så till sig att han inte ens märker att hon binder fast honom med draperiet (männen är nästan genomgående korkade i filmen). Sen ska Jane be en gammal bundsförvant i Istanbul om hjälp som hon svikit när hon jobbade för den brittiska underrättelsetjänsten. Bundsförvanten är läkare och ger kvinnor preventivmedel och tamponger som Jane ordnar fram i en lastbil eftersom Townsend har obegränsade resurser, men läkaren säger först ja när de halar fram en kartong med ett fotbad.

Den feministiska tanken är rätt i tiden men premisserna underminerar faktiskt kvinnornas lika värde som det presenteras här, när de springer runt i sina opraktiska designerkläder (många ombyten) för att slåss med bovar och visa att kvinnor kan. Det blir fånigt helt enkelt. Slutrepliken ”give me my wings” skulle kunna vara en Victoria's Secret-modells innan hon går ut på catwalken, och uppriktigt sagt vet jag faktiskt inte om skillnaden är så jättestor mellan ”Charlie's Angels” och en modevisning.