Charmören 2017

"Charmören" är en välgjord, tankeväckande och aktuell långfilmsdebut av den dansk-iranska filmskaparen Milad Alami, som handlar om en iranier i en flyktingförläggning i Danmark. Hans tillvaro består av att vara ute och ragga på singelbarerna, för att försöka hitta en dansk fru.

Det ser nämligen inte så ljust ut för Esmail (fint spelad av svensk-iranska skådespelaren Ardalan Esmaili), som precis har fått veta att han nog kommer bli deporterad inom bara ett par månader. Det värsta är att förvarningen kommer samtidigt som hans danska flickvän gör slut, och för att ha en chans att få stanna behöver han ett underskrivet papper av henne på att de är sambos och planerar sin framtid tillsammans. Men räcker det inte att han skriver under det själv då? Nähä, inte det. Så Esmail försöker förhala processen i sin desperata strävan att få stanna kvar, men nu är goda råd dyra!

På dagarna jobbar han som flyttgubbe, och skickar hem allt han tjänar till sin familj i Iran, ja, förutom nog med pengar för att kunna gå ut och uppvakta tjejer med drinkar förstås. Men så en kväll träffar han Sara (Soho Rezanejad) som också har persiskt ursprung, och tycks se igenom direkt vad det är han försöker göra. Håll dig borta från min kompis, varnar hon med ett leende.

Hon bjuder med honom på en persisk fest, och via henne lär han känna en betydande grupp perser som välkomnar honom varmt, men även varnar honom för att Saras familj är mycket respekterad både bland Iranierna i Danmark och i Iran. Vart var det nu han kom ifrån egentligen, och har han kontakt med sin familj i Iran?

Esmail skruvar på sig, och man undrar om han har flera dolda motiv än att hitta en dansk fru? I filmens början tar nämligen en dansk kvinna sitt liv genom att hoppa ut genom sitt fönster, och Esmails barrundor drar även till sig en dansk mans uppmärksamhet, som han stöter på lite för ofta för att vara en tillfällighet.

Handlingen förs framåt i ett lugnt och jämt berättartempo, och filmen kan liknas vid en thriller i sin uppbyggnad. Vad beredd på en dov färgskala med mycket grått ljus ackompanjerat av suspensmusik. Filmens Esmail är mycket väluppfostrad och sympatiskt, en man man gärna vill hjälpa, trots att man börjar undra efter ett tag om han verkligen har rent mjöl i påsen.

För filmens tema manar ju såklart till funderingar över immigration överlag. Alla människor har ju rätt till att söka en bättre tillvaro för sig själva och sina familjer, och man kan förstå att frestelsen i att kanske rucka lite på sanningen om det finns mycket att vinna och lite att förlora. Men – eftersom det finns en gräns på hur många uppehållstillstånd som beviljas, är ju också realiteten den att får någon stanna som inte är i behov av uppehållstillståndet, tas det ju från någon annan som faktiskt behöver det för sin överlevnad.

Men filmen håller sig borta från att leda publiken med moraliska pekpinnar om vad man ska tycka och tänka. Det här är en persons berättelse, bland tusentals andra. Ardalan Esmaili gör en fin rollgestaltning, och de många närbilderna speglar hans ökade desperation över sin situation samtidigt som han blir mer och mer obekväm i sin valda roll.

Esmail må vara en opportunist, men han charmar oss i biopubliken precis lika mycket som de potentiella fruarna. I slutändan är ”Charmören” en välgjord film som är väl värd att se.