Chéri 2009

"Chéri" utspelar sig under la belle epoque som tiden från det sena 1800-talet fram till första världskriget 1914, kallas. I Paris har de prostituerade en hög status får vi veta i filmens inledningssekvenser. Vissa av yrkeskvinnorna är dåtidens celebriteter och förför politiker, magnater och monarker. Många av glädjedamerna är välbetalda och lever i stor rikedom. Det gör Lea de Lonval (Michelle Pfeiffer) i sitt town house i huvudstaden, med viss hjälp av hennes oljeaktier, så gör också Madame Peloux (Kathy Bates) i sitt slott utanför staden.

De lever ett bekymmerslöst liv och ser fram emot att pensionera sig, eller som Lea säger till sin hushållerska, "finns det något bättre än en säng för sig själv?" Madame Peloux har dock ett bekymmer, hennes son Chéri (Rupert Friend), som hon inte vet vem av alla hennes kunder är fader till, behöver uppfostran. Vem kan då vara bättre att lära honom om blommor och bin och lite stil och finess än Lea som har känt Chéri sedan han föddes. Hon lovar att ta hand om 19-åringen som mest lever ett brat-liv på Paris nöjesetablissemang, över sommaren i sitt sommarhus i Normandie. Snart faller de för varandra och lever som ett par i sex år. Vändningen kommer när Madame Peloux börjar längta efter barnbarn och arrangerar ett bröllop med en annan branschkollegas dotter, den knappt myndige Edmee (Felicity Jones). Först då förstår både Lea och Chéri att deras sex år långa flirt inte bara var en lek utan faktiskt hade substans. De inte bara åtrådde varandra, de var förälskade, de var deras respektive livs kärlek.

Novellen "Chéri" har filmatiserats och gjorts till TV-film en handfull gånger och är skriven av Colette som levde under la belle epoque i Frankrike och gjorde sig känd för att skriva skabrösa berättelser. Hon hade också en ökänd affär med sin styvson, vilket kanske var inspirationen till "Chéri", där Lea är något av en gudmor åt den unge mannen. Stephen Frears filmatisering av novellen betonar det komiska och har en mycket snabb och näbbig dialog. Michelle Pfeiffer är på utmärkt humör i huvudrollen som den rakryggade Lea som aldrig visar vad hon verkligen känner - en yrkesskada - utan behåller lugnet och kvickheten i repliken även om blicken skickar pilar och det kokar innanför. Kathy Bates är också på hugget som den pratglade madamen som hör det hon vill höra och som kör över folk till höger och vänster. I mitten står Chéri som påminner om en ung Kyle MacLachlan, med samma propra manér, men även han med bett kommentarerna.

Det blir ofta roligt, trivsamt och en spännande resa förbi det forna Maxims restaurang, badhotell i Biarritz, opiumhålor och inredningar i dåtidens jugendstil. Samtidigt blir det stundtals också smärtsamt vackert och tragiskt när Lea och Chéri inser att de inte får leva med varandra. Ett öde som går ut över deras omgivningar och dem själva på ett självdestruktivt sätt. Det enda som drar ner "Chéri" är det något rumphuggna och recitativa slutet, fram till dess är det en filmisk munsbit.