Chloe 2009

Han är en framgångsrik universitetsprofessor och hon en aktad gynekolog och tillsammans bor de i de mer exklusiva delarna av Toronto med sin son. De har varit gifta länge och vad som tidigare var ett underbart, kärleksfullt förhållande har nu hamnat lite i stå.

Det är Davids födelsedag och Catherine har i veckor planerat en överraskningsfest utan dess like. Allt är perfekt och det enda som saknas är födelsedagsbarnet. Catherine väntar förväntansfullt på att telefonsamtalet från flygplatsen om att han är på väg hem ska komma men istället ringer det och David säger att han missat flyget. Där och då går allt i kras. Hon vet att han flirtar med allt och alla men han menar att han bara är vänligt sinnad. Frågorna hopar sig hos Catherine. Missade han flyget med flit och vem är han i så fall med. Morgonen kommer och han har hunnit hem under natten. Han svarar kort om vad som hände med flyget och misstänksamheten sprider sig. Ett foto på hans telefon gör saken värre och nu bestämmer sig Catherine, han är otrogen.

Som av en händelse dyker Chloe upp i hennes liv, en eskortflicka med en oerhörd vilja att hjälpa. Catherine anlitar Chloe för att förföra sin man, i hopp om att bevisa Davids otrohet, men allt går inte riktigt som hon tänkt sig.

Det här är inte direkt en berg och dalbana, varken i fart och fläkt eller känslostormar, men "Chloe" har ett härligt tempo och man trivs. Miljöerna är vackra och det finns en obehaglig stämning rakt igenom filmen med en vältänkt, men kanske något förutsägbar, twist.

Julianne Moore passar verkligen i rollen som kvinna i medelåldern med knackigt äktenskap. Man tvivlar inte en sekund och Liam Neeson är minst lika välcastad. Detta är dock den allra största behållningen i filmen och resten känns lite, om inte halvvägs, så i alla fall något underarbetat. Filmen hade behövt lite bearbetning av såväl manus som produktion men för att vara en film utanför de stora skärmarna i Sverige, håller den oerhört bra.

Om jag nu ska hylla Neeson och Moore måste jag nog även poängtera att Amanda Seyfried, som spelar Chloe, inte alls känns lika klockren. Det känns krystat. Hon kämpar för att vara den vackra unga kvinnan med en dold agenda men hon fastnar dock på något sätt vid att bara vara den vackra unga kvinnan och hon har inte alls kapasiteten till den extra dimensionen. Skulle kunna tänka mig att "Chloe" hade gått från dussinfilm till storfilm om till exempel Scarlet Johansson gjort titelrollen. En film utan svulstiga effekter, blod eller kalla kårar, står och faller oftast med skådespeleriet och just därför är detta viktigt att ta upp.

Jag kan inte skriva den här recensionen utan att slutligen kommentera den minst sagt konservativa kvinnosynen. Den paranoida kvinnan som går för långt medan den missförstådde mannen aldrig gör något fel. Det finns inte en stark kvinnlig karaktär som i filmen står för sig själv, Chloe hade kunnat gjort det men hon har effektivt blivit bortskriven från det privilegiet. Det är lite som att regissören hoppades publiken skulle missa det här snedsteget, men det går inte att missa, ens om man försökte. Det ska inte vara så i en film från den samtid vi lever i och det är tråkigt att se i en övrigt bra film.