Askungen 2021

Att säga att sagan om Askungen är en klassiker är något av en underdrift - man får gå tillbaka till första århundradet före Kristus för att hitta de tidigaste rötterna till sagan om den fattiga flickan som vinner prinsens gunst, och blir funnen med hjälp av en fotbeklädnad (tack Wikipedia). Så här ett par millennier senare är det kanske framförallt den tecknade Disney-filmen som utgör referensramen, men med en datumstämpel från 50-talet har tiden på många sätt sprungit ifrån även den versionen, med en passiv Cinderella som mest sitter och drömmer om att bli räddad av en prins.

Så är inte längre fallet i denna nyfilmatisering. ”Askungen” utspelar sig i den sagovärld vi är vana att se i sammanhanget, komplett med pampigt slott, talande möss och trångsinta bybor, men trots de utseendemässiga likheterna med den klassiska sagoversionen är det mycket som nu har uppdaterats i 2020-talskrud. Cinderella - eller Ella, som hon egentligen heter - är inte längre bara en stackars slagpåse för sin elaka styvfamilj, utan en driven tjej med ambitioner om att bli kläddesigner. Den kungliga balen lockar henne inte så mycket för möjligheten att vinna sig en prins, utan främst för att hon ska kunna träffa potentiella kunder och investerare.

Även i mycket annat märks det att detta är Askungen för en ny era. Ensemblen präglas av mångfald och att Cinderellas fairy godmother anno 2021 utgörs av en karismatisk queer-personlighet som kallar sig Fab G - en Billy Porter i sitt esse - känns så fullständigt självklart att alla alternativ är otänkbara. En personlig favorit är också den coola härolden, som uppbackad av en blåsorkester annonserar stadens nyheter medelst len rap som känns tydligt "Hamilton"-inspirerad.

”Askungen” är en musikal där det aldrig går särskilt lång tid mellan sångnumren, och här blandas hej vilt alltifrån Queen till Ed Sheeran, plus ett par nyskrivna låtar varav ”Million to One” doftar blivande hitlåt. Musiken är publikfriande, och det är inga dåliga stämmor man har rekryterat - utöver sångerskan Camila Cabello i titelrollen ser vi även Idina Menzel som den elaka styvmodern, kanske mest känd för att ha gjort rösten till Elsa i ”Frost”. Men trots fantastiska sångröster känns musiken ofta alltför studioinspelad och bearbetad till perfektion för att ge någon riktig känsla. Vi snackar snarare ”High School Musical” än ”Moulin Rouge”.

Filmdebuterande Camila Cabello lyser i huvudrollen, och bär med självklarhet filmen på sina axlar. Sagans prins spelas av Nicholas Galitzine, som ger ett betydligt blekare intryck jämfört med Cabello, men så är det här också huvudsakligen kvinnornas film. Även Idina Menzel gör en bra roll som den elaka styvmodern, här utvecklad till en mer tredimensionell karaktär som får gott om utrymme. Det är också kul att Pierce Brosnan, som efter två "Mamma Mia"-filmer knappast har gjort sig känd för sin ljuva stämma, ger sig tillbaka in i musikalgenren för att spela rikets kung. Han gör det dock med en riklig portion självdistans och står ödmjukt åt sidan för att låta sin drottning Minnie Driver stå i rampljuset istället.

Budskapet i ”Askungen” känns igen från ungefär en miljard andra filmer i genren - var sig själv, tro på dina drömmar, ge inte upp dig själv bara för att du har blivit förälskad. Men det är klyschor av en anledning, och det känns ändå rätt bra i magen att dagens Askungen har uppdaterats till gedigen förebild för de tonåringar som gissningsvis utgör en stor del av målgruppen. Det är dessutom ganska lätt att ha överseende med plattityderna när man samtidigt bjuds på en balsals-mashup av ”Whatta man” och ”Seven Nation Army” som kulminerar med att någon rock’n’roll-smashar sin cello.

”Askungen” innehåller allt som man kan begära av en musikal - färgsprakande kostymer, stora dansnummer, pampig musik och James Corden - men de alltför välpolerade låtarna förtar tyvärr lite av känslan. Om den däremot skulle sättas upp live på en musikalscen, då hade det nog varit enormt svårt att värja sig mot charmen i denna sprudlande, färgsprakande produktion.