Clara Sola 2021

Filmen handlar om 40-åriga Clara, som lever ihop med sin extremt överbeskyddande mamma och tonåriga systerdotter Maria i en bergsby i Costa Rica. Mamman påstår att dottern har speciella krafter efter att ha mött jungfru Maria, och tvingar henne under arrangerade ritualer hela byborna för pengar. Clara medverkar motvilligt, men drömmer egentligen om något annat. När så hästskötaren Santiago en dag kommer till familjens gård, blir det startskottet för en svårtyglad längtan i henne. Han verkar dock mest ha ögon för Maria.

 

Det här är svensk-costaricanska regissören Nathalie Álvarez Meséns första långfilm. Vilket är nästan svårt att tro, med tanke på det fulländade hantverket hon här visar upp. Det här är en film, och en upplevelse för alla sinnen. En film som inte bara ses och hörs, utan även känns, och till och med doftar (av nytvättade lakan). Álvarez Mesén har, tillsammans med Maria Camila Arias, skrivit det suggestiva manuset som berättar denna finstämda historia med så mycket explosivitet mellan raderna. Detta är ett naturromantiskt drama, med kusliga undertoner, som inte helt osökt ibland för tankarna till ”Carrie”.

 

Filmen är otroligt vacker visuellt, och fotot av Sophie Winqvist är inget mindre än helt fantastiskt. Närbilder på fingrar som pillar i mossa, på insekter som kryper runt i mylla, och väldoftande rena lakan som fladdrar i vinden, varvas med vidare kameraåkningar som sveper över det sagolika landskapet i regn, dis eller i dimma. Filmen har ett drömst skimmer, som en svårmodig melankoli stundvis tillåts titta igenom.

 

Wendy Chinchilla Araya debuterar i rollen som Clara, och gör det med absolut trovärdighet. Hennes längtansfulla, ständigt sökande blick är hypnotisk och skriker ut det karaktären själv inte säger. Clara är fånge i sitt liv och sin tillvaro, vilket Chinchilla Araya gestaltar med små, men precisa kroppsrörelser och uttryck. Det är starkt och ömmande och som åskådare längtar jag mig fördärvad efter att hon ska slå sig fri.

 

”Clara Sola” är en sällsam historia om en kvinnas frigörelse från religiösa och moraliska bojor. Detta stillsamma och sensuella mästerverk är ett personporträtt av en annorlunda kvinna som frikostigt bjuder in oss i sin trånga men livfulla värld. Filmen har ett berörande bildspråk som säger massor även fast det i övrigt är fåordigt. ”Clara Sola” handlar om, och hyllar, på sätt och vis, det avvikande, men slår samtidigt ett slag för det normala, konventionella, det vanliga, som kan vara nog så lockande för den som hela sitt liv förvägrats upplevelsen av det.