Come Sunday 2018

Vi introduceras för den evangeliska Pastor Carlton Pearson (Chiwetel Ejiofor) på en flygplan, där han ger råd åt en gråtande medpassagerare (Allie McCulloch), vars liv är i spillror efter en separation. Efter konversationen som slutar med att han håller i hennes händer för att ge tröst och styrka, transporteras vi till nästa scen där han predikar för sin församling i Tulsa, Oklahoma. Han återger berättelsen om hur han räddade synderskan på planet från helvetet, och ceremonin avslutas med rungande gospelsång.

”Come Sunday” är alltså baserat på den sanna berättelsen om Carltons religiösa utveckling. Kyrkan i Tulsa hade en unik status i den delen av landet i och med att både afro-amerikaner och vita predikade tillsammans. Carlton var utsedd att efterträda dess ledare, som alltid betraktat honom som ”sin svarta son”.

Men när Carlton ser TV-nyheterna om all de svältande barnen i Afrika, som inte fått ta del av det kristna buskapet, och därför kommer komma till helvetet när de dör, kan han inte skaka av sig sina tvivel. Kan Gud verkligen skicka alla dessa oskyldiga människor att lida helvetes kval i all evighet?

Carlton tycker sig höra Guds röst som förklarar att alla är välkomna till himlen, oavsett tro. Det är ett mycket djärvt påstående, som inte tas väl emot av varken kyrkans ledarskap eller församlingen. Det är dessutom ett teologiskt problem som är precis lika aktuellt idag, och när jag lämnade visningen på Sundance hörde jag hur publiken diskuterade vidare. ”Come Sunday” gick definitivt hem i Utah!

Frågan är hur intressant filmen är för den generellt mer sekulariserade svenska publiken? ”Come Sunday” är mycket välgjord med ett jämt berättartempo och fina skådespelarprestationer. Filmen bibehöll min uppmärksamhet alltigenom, men den berörde mig inte särskilt måste erkännas, och lämnade inga bestående avtryck.

Budskapet om inkludering och förlåtelse känns dock väldigt relevant i vår tid, och särskilt i USA där många religiösa brottas med alltför strikta och oförlåtande rättesnören, ibland omöjliga att leva upp till, som för den som är gay till exempel. Skräcken att hamna i helvetet är högst reell för många.

Dessutom uppmärksammades det att hela filmteamet (som var på plats i Sundance åtminstone) var vita, så budskapet om inkludering blev därmed kanske lite skevt när man fick kika in bakom kulisserna... Jag står och väger mellan att ge den tre eller fyra poäng. Det teologiska temat känna dock så pass smalt och nischat att det slutar med tre starka poäng, och en liten påminnelse om att tre poäng fortfarande gör den väl värd att se, när den släpps på Netflix den 13 april.