Comic-Con Episode IV: A Fan's Hope 2012

I "Comic-Con Episode Four: A Fan's Hope" föresätter sig Morgan Spurlock - mannen som kanske ännu mer än Michael Moore har bidragit till att den amerikanska dokumentärfilmen nu också kan vara lättillgänglig och kommersiellt framgångsrik - att förstå vad som driver hundratusentals fans att varje år vallfärda till Comic Con-mässan I San Diego. Denna gigantiska branschtillställning, ofta kallat för ”nördarnas Mecka”, föddes på sjuttiotalet som en sammankomst för serieälskare och serieproffs men har till dags datum växt till ett spektakel som innefattar så gott som allt som kan etiketteras som populärkultur: numera vässar tv-spelsutvecklare armbågarna med utklädda stormtroopers och publicitetstörstande entreprenörer av olika slag.

Just detta faktum, att serier – comics – inte längre utgör mässans huvudfokus kritiseras i förbigående av en del som varit med sedan begynnelsen. Lucas Arts står i det resonemanget för den hyperkommersiella ondska som köper upp golvutrymme och skymmer de ”äkta” konnässörernas möjligheter med sina glänsande förföriska montrar. Men Spurlock är inte ute efter marxistisk analys av marknadskrafternas spel så mycket som han vill förmedla känslan av att vara på Comic-Con – och med detta lyckas han föredömligt.

Spurlock nöjer sig, minst lika föredömligt, också med att denna gång stå bakom kameran och låta andra ”geek-ikoner” som Kevin Smith, Joss Whedon och Seth Green lägga ut texten. Grejen med Comic Con är att det är ett unikt forum där fansen och nördarna kan träffa sina idoler och vara just så ohämmat nördiga som de är, får vi veta, denna jättelika firmafest fungerar som en sorts frizon för dem som annars till vardags tvingas skämmas för sina specialintressen. Budskapet ekar hippierörelse och queertolerans men utesluter heller inte helt den vanliga flanören som uppfattar mässan mest som en jättelik freakshow av Las Vegas-typ. Alla är välkomna, om detta försäkras vi heligt. 

Parallellt med intervjuerna med diverse representanter för populärkulturindustrin, serieskapare, tv-serieproducenter, filmstjärnor, får vi också följa ett antal individer som på olika sätt representerar hoppet i filmens titel. Här finns bland andra den aspirerande serietecknaren som till vardags försörjer sig som bartender men som nu hoppas landa ett förlagskontrakt, hemmabyggaren av maskeraddräkter som vill ta steget till professionell kostymör, den gamle serietidningsbutiksstöten som kämpar i motvind mot de onda, digitala krafterna men som kan rädda familjeekonomin bara han lyckas sälja sitt exklusiva första utgåvenummer av någon obskyr Marvel-titel – för en halv miljon dollar.

Dessa resor är för det mesta ordentligt underhållande att följa med på och i samtliga fall illustreras effektivt det allmängiltiga faktum att outsiderns strävan mot framgång och erkännande kräver både hårt arbete, passion och talang. Spurlock undviker att dränka allt i total sockersötma genom att redovisa inte bara framgångssagorna utan också det enstaka misslyckandet. Genomgående amerikanskt i bemärkelsen ”Alla kan lyckas” är det dock så att det förslår.