Concussion 2015

Såhär i Super Bowl-tider kommer en viktig historia om den mörka baksidan av amerikanarnas favorit-söndagsnöje. Men viktiga ämnen blir inte automatiskt till bra filmer och duktiga personer som gör allting rätt, är inte alltid bra drama-material. "Concussion" är inget undantag.

Will Smith får gott om spelrum i rollen som Nigeria-födde Dr. Bennet Omalu, Pittsburgh-läkaren som i början av 00-talet gick på korståg mot sporten som likt kyrkan, lagt beslag på en egen veckodag i USA. Efter ett antal mystiska dödsfall, med före detta amerikanska fotbollsspelare som sägs ha ”blivit galna” och tagit livet av sig, går Omalu på djupet med dödsfallen och får snart känna på vilken mäktig institution han utmanat.

Man behöver knappt se trailern för att inse att Peter Landesmans ("Parkland") "Concussion" är Oscar-bait-by-the-(play)book, med en nobel, hårt arbetande immigrant som håller långa hyllningstal till det nya hemlandet och samtidigt jagar både sanningen till varje pris. Will Smith må vara hur charmig och karismatisk som helst men han saknar förmågan att bära denna sortens roll med tyngd och trovärdighet. Hans perfekta amerikanska grammatik får den påtvingade nigerianska accenten att klinga falskt och rolltolkningen som den duktige doktorn känns fåfäng och ointressant. Samtidigt blir det svårt att som publik känna för en så förgylld hjälte, vars största brist som person verkar vara att han är för bra på sitt jobb.

"Concussion" känns forcerad och full av kompromisser, flyktig i sitt berättande trots en botten i tunga ämnen som självmord, rasism och psykisk ohälsa, med en underutnyttjad Gugu Mbatha-Raw inskriven i en bladtunn hustru-roll. 

Historien må ha intressanta beröringspunkter med villkoren för den amerikanska drömmen och vad som krävs för att accepteras i en ny kultur, men dessa hanteras alldeles för valhänt för att resultera i någon sorts djupare eftertanke. Slutresultatet skakar varken hjärta eller hjärna. 

Filmen bygger på en viktig sann historia, men hade gjort sig bättre som söndags-långläsning än melodramatisk film med tillhörande krystad kärlekshistoria. Manuset är för övrigt sprunget ur en GQ-tidningsartikel, och borde kanske ha fått förbli just det.