Croodarna 2: En ny tid 2020

Ni minns väl karaktären Guy (Ryan Reynolds) från “Croodarna” som slog följe med grottfamiljen för att fly naturkatastrofer och hitta en säker plats att bo på? Uppföljaren “Croodarna 2: En ny tid” inleds med en kort bakgrundshistoria ur hans perspektiv, från det att föräldrarna fastnar i tjära och säger åt honom att följa ljuset och söka efter “I morgon”, fram till första mötet med Eep (Emma Stone). Så långt allt väl.

Men redan när vi möter familjen igen på sin vandring mot bergen känns uppföljaren annorlunda stilmässigt... Animationen är färggladare, snabbare, och vissa sekvenser har en flytande, otydlig känsla som för tankarna till akvarellmålningar. Ju längre filmen pågår, desto hastigare och rörigare blir det och när vi kommer till andra halvan känns det lite som att sitta på ett skenande tåg. Synd, eftersom upplägget är riktigt roligt och hade kunnat bana väg för en lika fin och underhållande uppföljare som ettan.

På sin vandring mot “I morgon” hamnar grottfamiljen i en underbar trädgård med ofattbart mycket mat, som de genast äter upp. Bara Guy tycker det är konstigt att frukten och grönsakerna växer i perfekta rader… Det visar sig att det är en odling som tillhör familjen Betterman - underbart porträtterade som New Age-hipsters bestående av pappa Phil (Peter Dinklage) i “man bun”, mamma Hope (Leslie Mann) som är vänlig och väluppfostrad men inte vill dela med sig av sina privilegier, och dottern Dawn (Kelly Marie Tran) som precis som Eep en gång i tiden längtar ut till den förbjudna världen utanför deras inhägnade tillvaro.

Allt är bättre hos Bettermans. De tillhör civilisationens elit medan Croods är de outbildade lantisarna. Bettermans är uppfinningsrika och har bemästrat naturen för egna behov. De har byggt ett imponerande trädhus med bekvämligheter som vaniljdoftande dusch, hiss, egna sovrum, och de komposterar ordningsamt sitt skräp. De går runt i sandaler och bär coola halsband och designar presentkorgar. De använder djur och natur lite som Familjen Flinta, och Phils mansgrotta är bokstavligt talat en grotta med varma källor som fungerar som en bastu. När han ber pappa Grug (Nicolas Cage) ta av sig djurskinnet får han svaret att han redan gjort det - håret är hans eget.

 

Grug har ännu en gång svårt att anpassa sig till allt det nya, men vad han saknar i förfining vägs upp av mod och obönhörig familjelojalitet. Snart måste de nämligen kämpa tillsammans mot utvändigt hot...

Frågan är hur mycket av New Age-upplägget går hem hos filmens målgrupp? För äldre barn och vuxna finns här mycket underfundigt som säger en hel del om gentrifiering och polarisering och vårt samhälle. Det rasande tempot gör dessvärre att dessa nog kan finna det prövande att sitta igenom vad som bäst kan beskrivas som en fartfylld explosion av pastellfärgat kaos. Jag känner en lätt huvudvärk smyga sig på.

Det finns så klart en massa roliga sekvenser för de barn filmen faktiskt är gjord för. Förutom de härliga familjemedlemmarna som även liksom ettan inkluderar mamman Ugga (Catherine Keener), Gran (Cloris Leachman), sonen Thunk (Clark Duke) och lilla bebisen Sandy (Kalley Crawford) träffar familjen ett gäng apor som kommunicerar genom att slåss, ett jättemonster som hotar att äta upp dem, samt en massa gulliga växter och djur. Filmen bjuder på fartfyllda slapsticks från början till slut. 

Men de galna upptågen till trots räcker inte handlingen till riktigt och det saknas en tydlig röd tråd. En actionsekvens mot slutet känns helt malplacerad, som om någon av misstag blandat in manusbitar från andra barnfilmer. Andra halvan av “Croodarna 2: En ny tid” är såpass rörig att det känns svårt att engagera sig i vad som försiggår i bildrutan. Det härliga konceptet till trots tycks evolutionen av familjen Croods kört fast i en återvändsgränd.