Daddio 2023

“Girlie” (Dakota Johnson) vinkar in en taxi på New Yorks JFK-flygplats som körs av Clark (Sean Penn). Konversationen dem emellan täcker smidigt in aktuella ämnen som kvinnor i teknikbranschen, män och kvinnors relationer och syn på varandra, på ålder, sex och kärlek.

 

Clark är äldre och mer erfaren, han har vart med förr, men stämmer verkligen alla hans iakttagelser om hur världen är beskaffad? Och är han helt ärlig mot sig själv? “Girlie” är en tuff tjej som bor i Hell’s Kitchen och kan rå sig själv och har koll på läget - eller är hon i klorna på en manipulativ skitstövel? För jämte de båda i taxin ruvar hennes älskares tunga skugga, vars textmeddelanden svänger mellan sexuellt stötande, vardagligt och kärvänligt…

 

Filmen är skriven och regisserad av nykomlingen Christy Hall, medan Phedon Papamichael står för den magiska cinematografin. Att så mycket berättande får plats på så liten yta - fysiskt som mentalt då dialogen sjuder av undertexter och bygger upp världar utanför kameran - är en riktig bragd. Filmen visades på Tribeca i Spotlight-sektionen och toppade årets filmfestival för mig.

 

Ingen av de båda kända skådisarna behöver någon närmare presentation (Johnsons karriär kickstartades igång med “Fifty Shades of Grey”-trilogin, Penn har en lång rad succéer bakom sig som “Milk”, “Mystic River”, “Dead Man Walking”) men man kan lugnt konstatera att här fullständigt lyser de båda i sina respektive roller. Man skulle kunna säga att summan är större än delarna - de kompletterar varandra så väl och skapar ett såpass fängslande universum i taxin att man sitter som uppslukad fram till sista bildrutan.

 

Absolut värt ett biobesök (om och när) den når svenska biografer!